Jag hade haft mina turer med samma tjej i gångarna i affärerna. För en gång skull skötte sej mina tre barn exemplariskt. Det är inte ofta, men det händer. Idag var en sån dag. Allt gick lätt och smidigt. Och fort!
Mamman med den jävla ungen hade inte en sådan dag. Jag funderade mycket runt min kusins kommentar. För även om jag förstod vad hon menade,barnet var en smula enerverande, lite gapig och bossig sådär, så blev min reaktion; stackars mamma. Jag såg den där smått frånvarande blicken, det där stela ansiktsuttrycket som svarar fast att hon desperat försöker hitta tanken varför hon stod vid den hylla hon stod. Vad var det som saknades, samtidigt som hennes dotter körde full-fart-medvetslös. Mamman försökte svara, utan att riktigt lyssna, liksom i vetskap att enda räddningen var att bli klar så att de kunde lämna affären. Jag har varit där så många gånger. Då har andra kunder muttrat över min förgrömade ungar. Men om sanningen ska fram så har reaktionerna som jag mött mest varit av medlidande i de lägena. Men en å annan har säkert svurit tyst och knutit näven i fickan. Det är intressant att se hur folk reagerar på andras barn och sedan applicera det på sej själv. Man får en vidare syn på världen då. min bubbla krockar med andras världar då och då, även om jag i just det läget inte orkar bry mej för att mitt enda fokus är att bli klar så att jag kan lämna affären, med ett stelt, frånvarande uttryck i ansiktet.
1 kommentar:
När dina barn är gnälliga eller gapiga så finns det ju en anledning; trötta, hungriga eller har en dålig dag. Naturliga saker med andra ord.
De där ungen i lila tröja hade bara en allmänt taskig attityd som förmodligen är avhängig hennes uppfostran. Det märktes att hon var van att uppföra sig som en liten jag-vet-inte-vad. Alla barn har rätt att ha en dålig dag, men den där... det var inte en dålig dag, det var en livsstil. ;-)
Skicka en kommentar