Inte ert fel, mitt fel.

Jag har precis fått be mina barn om ursäkt. Jag är grinig, irriterad, tråkig och orättvis. Jag vet om det. Men jag försökte förklara för dem att det inte är deras fel, utan beror på stressen jag upplever runt skolan och att jag har så djävelusiskt ont i min kropp, och att jag aldrig får sova.

Jag har lovat bot och bättring efter att vi ätit glass på smultronstället och sommarlovet tar vid.

Jag fick en kram av dem.

Nu har jag dåligt samvete.