Translate

tisdag 18 maj 2010

En liten gris



Jag satt inne på universitetsbiblioteket för att läsa det sista till den skrivning jag måste lämna in under dagens seminarie. Så hörde jag ett litet märkligt ljud. Lite som en bökande gris. Inne på biblioteket sitter det en massa människor som läser och knapprar på datorer. En del samtalar. Soffor och fåtöljer står utspridda och i klungor för att skapa en skön atmosfär. En oskriven regel är att man inte tittar på de andra som är där. Man kollar inte in vad de läser utan man låter varje människa få sitta i sin egna bubbla, avskärmad av osynliga personliga väggar. Därför spetsade jag öronen för att lokalisera varifrån ljudet kom. Så att när jag väl vred på huvudet och smygtittade så skulle jag inte glo på alla. Ljudet kom igen, ganska så precist bakom mej. Jag skulle just sträcka mej ifrån min hopkurna ställning när jag känner att det fladdrar till i halsen.


Ve och fasa! Det är jag som låter! Jag snarkar på ett öppet bibliotek, mitt bland flertalet andra läsare....... jag kollade mej omkring och insåg att de osynliga lagarna var underbara. Ingen tittade på mej, alla var fullt koncentrerade på sitt. Jag satt med mina osynliga personliga ramar. Klart att de hade hört. Självklart hade de tittat på mig i smyg där jag satt och snarkade med vidöppen mun. Men jag hade ingen att skämas för. Ingen som log bakom skymmande sidor. Jag satte mej tillrätta och fortsatte läsa.......sen somnade jag igen. Om jag snarkade den gången....

Boken som är ett sömnpiller

Inga kommentarer: