Mina tankar kretsar hela tiden runt hur mitt liv kommer se ut om ett år. Jag vill ha jobb! Inte nu, men sen i januari. Tänk om jag inte får ett? Jag är livrädd att sitta arbetslös utan pengar, utan inkomst utan mening och mål i min vardag. På nåt sätt förlamar den känslan mej. Jag hoppas att det blir som vanligt att jag efter ett halvår skrattar åt min oro för att allt har löst sej så bra. Men det vet jag ju inte nu.
Jag vet, jag försöker att kasta bort olustkänslan, försöker fokusera på nuet men den där tanken finns där hela tiden. Jag vill så gärna ha ett bra jobb, med skyssta arbetskamrater, lagom problematiska elever och bra material på skolan.
Idag blev jag utskrattad på min praktik plats. Alla SO lärare och bildläraren skrattade, retades och log samtidigt som de försökte säga någonting positivt om min planering för de kommande veckorna. De kunde inte hålla sej. Jag ska visa dem! Hoppas det blir bra bara....
För övrigt, när han hade skrattat klart, så tyckte min vägledare( det heter så om den person jag går med under praktikperioden) att jag genomförde den bästa lektion han någonsin sett bland hans 15 studenter han haft hos sej genom åren. Lite glad blev jag, det ska jag erkänna.
Nu väntar jag på min andra hälft igen. Han jobbar. Det är kväll. Det är mörkt. Jag är lite rädd. För galningar. Någon dag kommer det finnas fog för min rädsla. Jag hoppas inte det är idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar