Jag har haft en suverän dag, så jag klagar inte. Min son gjorde debut som tiger på skridskobanan. Han ramlade en gång, men det gick jätte bra ändå. Jag är oerhört stolt över världens bästa snart-fem-åring. Dessutom var alla vänner där så jag fick tillbringa hela dagen i mina vänners goda sällskap. Efteråt blev det en tripp på Maxi, där vi hördes, märktes och hatades av alla. Det var Åsa och jag och fem sjövilda ungar, två vagnar och en ettåring som förnöjt tittade runt på spektaklet. Vi blockerade alla gångar. Grabbarna lekte boxare bland bröden och rallarsvingarna träffade både varandra och andra. De skattade så de höll på att kissa på sej. Medan den ena då sprang på toaletten började de andra ha springtävling i gångarna. Så fortsatte det hela Maxi runt. Utanför Ica lekte de apor och katter på alla möbler och hoppade i sofforna medan jag och Åsa var nöjda över att få konversera med varandra. Jag tror hela varuhuset drog en lättnads suck när vi kom ut bland bilarna och röjde istället. Vi planerar en återträff nästa vecka, kanske på City Gross denna gång?
Sedan har min skröpliga vän fyllt 87 i veckan, (läs 37 år) så då snodde jag ihop lite pannkakor efter promenaden med Bobbo innan vi rullade hem till henne. Genast förvandlades mina söta, rara barn till allt det jag inte tycker om hos barn; Gnälliga, ouppfostrade, smuliga, struliga och väldigt mycket tjatande om att få åka hem. Jag vet inte vem som var mest lättad när vi åkte, barnen eller Nettan.
Men jag har en teori. Nettan klagar på att alla barn som kommer hem till henne är ouppfostrade ungjävlar som borde veta hut...... Den en gång så barnkära kvinnan har blivit en barnhatande sur......(vågar inte skriva ordet, hon läser ju här ibland!) när barn vistas i hennes lägenhet. Det har smittat av sej på hennes en gång så fromma dotter som alltid förr glatt låtit barnen leka på hennes rum. Idag stod det flera lappar om att barn under tio år INTE VAR VÄLKOMNA! Det kan väl inte vara så att det inte beror på barnen? Kanske atmosfären i lägenheten kryper ner i ungarnas öppna sinnen och fräter in i deras gnällcentra...... I förra lägenheten, i samma område var det alla hundar som blev förbytta i deras hem. Hmmm en gåta......
Nåja jag älskar min skröpliga vän, mina gnälliga barn och min totalt utslagna sambo. Jag älskar min fantastiska pipande hund, även om jag blir förvånad över att han alltid tappar hörseln och uppfostran i Nettans hem han med.... Jag älskar att komma hem till mitt hem som var städat i morse, men nu ser ut som en katastrof plats efter en mindre tornado. Det är så skönt att veta att jag är jag, mina vänner är som dom ska, mitt hus kommer alltid bära spår av mej och min slarviga familj och att Bobbo efter snart ett decennium av träning fortfarande bevarar sin egen personlighet och vilja.
Det enda jag inte gillar är att här ute på landet har vi ett snödjup på 1,4m. Vi har glansis på vägarna och sanden lyser med sin frånvaro. Nu längtar jag efter lera och asfalt. Jag längtar efter fågelkvitter och solsken.
Nu ska jag ha en date med sängen. I natt hoppas jag kunna få behålla min karl i den också.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar