Hund på rymmen!

En lydig hund är en lycklig hund. Bobbo kommer att vara olycklig under en lång framtid. Vår tomt har inga staket. Han har aldrig dragit förut. I dag var han borta! Puts väck.

Två gånger de senaste dagarna har vi misstänkt att han lämnat tomten men inte haft några direkta bevis. I dag hittade Marco honom springandes på vägen - hem iallafall- medan jag sprang runt i grannskapet och ropade. Bobbo kommer inte få vara lös på tomten på bra länge! Sedan blir det terror handlingar för att se till att det inte händer igen.

Nej jag slår inte min hund, men en och annan granne kommer få kasta nycklar i asfalten när Bobbo är för nära gränsen och tror sej vara oövervakad. Han tycker nämligen inte om det klingande ljudet. Kanske, kanske kommer han få vara lös igen i mitten av sommaren. Förhoppningsvis får vi även upp staketet i sommar, och det förenklar ju saker och ting en hel del!

Det värsta med när hundar bryter mot reglerna är att man inte kan meddela dem att konsekvenserna blir värre än att hålla sej på vår tomt på över 4000kvm. Det finns berg, träd, lera, ved, kuperad mark, en dunge stoooooor blivande gräsmatta massor av harar, fåglar och mat som ligger utlagt i den djupa snön. Om man bara kunde förklara att nu gäller restriktioner på utomhusvistelsen kanske han skulle stanna hemma och villigt följa med när vi väl går ut. För att göra saken värre kommer han numera få gå kopplad. Jag vet nämligen att det har gett resultat förr i tiden när han dragit på hare eller katt under promenaden. Sju år gammal börjar han protestera.

Jag vet att felet är mitt. Jag tränar inte som jag ska, går inte ut som jag ska och kelar inte som jag ska. Han är den som fått satts på paus när jag tappat orken. Så tro inte jag lägger skulden på honom. Det är hos mej problemet tillkommer. Men jag MÅSTE få lata mej någonstans, måste få känna så här ett tag för att jag ska komma vidare. Det går över, frågan är bara när. Jag slutar fungera om jag tvingas till saker jag inte har energi till, och gör jag det, slutar, vet jag inte hur länge det tar att komma tillbaka. Ett halvår är ganska länge i en hunds liv, men med tanke på att många hundar lever som promenadlimpor och sällskaps hundar hela livet, att vissa hundar får stryk eller elaka arbetsmotoder så har Bobbo det ganska bra. Inte lika bra som förut, men jag jobbar på att bli bättre för fullt.

Jag blev bara så trött när han drog. Och ledsen. På mej.