Translate

onsdag 10 mars 2010

Jag städar inte...(gnugga gnugga gnugga)

Är det inte konstigt att alla säger att det inte är viktigt. Att man måste lära sej att slappna av och strunta idet.....men sen samtidigt slänga ur sej kommentarer som tar tillbaka det som nyss blivit sagt. Jag pratar såklart om städning. Om jag säger att jag inte städar så gör inte jag det. Jag plockar undan det värsta, det som vi dragit fram, men städar det gör jag inte! Städar jag så menar jag det. Då dammsugs det torkas lister, skrubbar toaletter osv. Det här försöker jag göra en dag i veckan, inte mer. Första dagen plockar jag undan allt, andra dagen städar jag allt. Det betyder två städdagar i veckan. Inte mer. Ibland är det med andra ord riktigt stökigt hemma hos oss. Som igår när min älskade Kristin kom på besök. Den rena tvätten låg i en gigantisk hög lite längre in i hallen vid garderoberna. Bobbos korg har gått sönder en aning och material från den låg i entrén. Det stod lite disk i köket, en filt låg och skräpade i soffan och några få leksaker hade letat sej ut ur barnens rum. Kristin skrattar hjärtligt åt min vånda och bryr sej inte. Men då skäms jag ändå. Fast att jag inte behöver. Herre min skapare jag är väl en tre barns mor som håller igång mer än 12 timmar om dygnet för tillfället! Jag går upp på morgonen packar en liten minifrukost barnen vill äta i bilen innan frukost på dagis. Jag drar hemifrån klockan sju på morgonen, jobbar hela dagen, hämtar barnen runt fem!!!!! Sedan är det aktivitet eller mega, super trötta barn som ska fixas till, mat lagas samtidigt som barnen har attacker av mamma-saknad eller trött-på-varandra-syndrom. Efter mat, träning för mej, läggning av barnen och sedan planering till morgondagens lektioner. Än har jag inte nämnt Bobbo och hans behov. NÄR SKA JAG HINNA STÄDA? Då kommer kommentarer som -Dammsuger är det ju bara att göra när ungarna sover... eller det gör jag i förbifarten ett par gånger i veckan.
Själv kravlar jag fram på mina onda fötter och med muskler fyrkantiga av träningsvärk och längtar att få lägga mej i soffan.

Nej alla ni dårfinkar som är medhjälpare till denna städhets. Alla ni som får oss "icke-husliga" att framstå som dåliga människor, Fy på er! Skäms! Jag är arg på er. Arg för att mina behov att göra roliga saker ses ner på för att det ligger damm i hallen, eller för att det ligger lite matrester i vasken. Trots detta gnäll vill jag avskaffa RUT-bidraget. Ge hellre pengarna till ålderdomshemmen, skolan eller fixa en bättre sjukvård där man inte måste vara döende eller frisk för att få hjälp!

Inga kommentarer: