Ibland kommer det små saker i tillvaron som gör mej så förundrad. Hur kommer det sej att jag är värd det här? Varför är min värld fylld med så många underbara medmänniskor? Jag blir så genuint glad och jag lider av att inte kunna visa min uppskattning ordentligt, för hur mycket kan ett "tack" beskriva glädjen som sprider sej i bröstet? Idag låg en liten lapp på Mittimellan N:s hylla på dagis och under stod två bärkassar fyllda med kläder från två av hennes favorit kompisar från dagis. Tjejerna är fem år och hade en del urvuxna kläder som de delade med sej till mej! Av alla människor! Dessutom var det snygga kläder... Jag är jätte glad att ha fyllt på både vinter, vår och sommar garderoben för båda mina tjejer, men det som värmer mitt hjärta än mer är just att de valt att tänka på oss. Gesten är så fin, så fin. Då jublar mitt buddist
hjärta och återigen tänker jag att allt går runt. Allt blir vackert om man väljer att se det vackert. Dessutom sker det på en dag som en annan dagis kompis och hennes föräldrar väljer att vilja umgås med oss på badhuset. När vi sedan kom hem kastade sej mina två små flickor över skorna som vällde ur påsarna vi fått tidigare under dagen. Det blev slagsmål över klänningarna och jag fick med stort tålamod portionera ut kläder och skor till dem båda, efter storlek men också efter önskemål. Till slut var de glada och nöjda båda två, med nya skor på fötterna och fina kläder på galgarna. sonen hade då redan somnat på soffan.
Jag tycker om att bli vald. Jag tycker om när mina barn blir valda. Jag är tacksam för varje liten vän jag har, för varje snäll handling mina medmänniskor gör, för varje snällt ord som är balsam på min själ. Utöver det är jag ännu mer tacksam för varje vän mina barn får, för varje snäll handling som utförs mot dem och för alla vänliga ord som stärker deras självkänsla. Alla små gester som betyder så mycket mer än ord kan beskriva. Tack alla ni som gör världen lite roligare att leva i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar