Tenta

Jag sitter med trötta ögon och ont i nacken framför datorn och försöker komma på något vettigt att säga om pathos, logos och ethos. Jag fattar vad själva begreppen betyder, men i min trötta hjärna får jag inte till en text där det jag skriver låter rimligt. Vi ska analysera artiklar utifrån dessa begrepp, men det känns mest som om jag svamlar och jag börjar hysa en rädsla för att jag i morgon kommer få skriva om allting. Kanske jag vaknar upp, slår igång datorn och undrar vad sjutton jag har svamlat om under natten. Men tyvärr är jag för trött för att kunna göra den bedömningen nu. I morgon måste jag vara klar. Dessutom ska jag väl svänga mej med hermeneutiken i min redogörelse. Där fattar jag nada.

Även om jag tycker att hemtentor är bra mycket bättre än salstentor så blir jag lite stressad över att man måste kunna så mycket mer. Man måste utveckla så mycket mer, annars blir man inte godkänd.

När jag började universitetet visste jag inte ett skvatt. Jag kunde INGENTING. Med panik i rösten ringde jag Sanna och frågade hur sjutton en tenta gick till. Vad var det för något. Man hade ju hört talas om att provet kunde bestå av vilka frågor som helst från tre, fyra böcker á 300 sidor. Hur kunde man lära sej allt det? Jag hade frågor om poängsystemet. Fick man en poäng per vecka, vad hände då om man var sjuk? Hur kunde man vara 200 personer i en klass? Jag fick inte i hop det, för man hade ju inga permanenta lärare, vem skulle man då fråga om man inte förstod.

Ni förstår att jag var en vilse människa som för första gången klev in i portarna på universitetet. Det första jag blev bestört över var att inte allt låg på samma ställe. Att campus egentligen bestod av en massa olika hus som man var tvungen att hålla reda på. Första året gällde den akademiska kvarten, absolut ingen sådan kvart under år två. Det är en resa man har gjort.

Nu, några år senare har jag tagit med barnen på alla möjliga undervisningar och möten på min skola. Jag läser mina tre, fyra böcker á 300 sidor och går på mina tentor eller gör dem hemma som nu. Det är nästan som man har glömt bort hur det var att ingenting veta. Folk vill ju försöka förstå hur jag kan ta med mig barnen på lektioner, hur finns det möjlighet för dem att springa runt, spela på piano, spela dataspel, rita, klippa, klistra när man går på UNIVERSITETET? Vad svara man på det? Det är inte komvux( har aldrig gått där) Det är inte som gymnasiet eller grundskolan. Man kan vara 200 i en klass, nu är vi 14 i denna kurs. En tenta är som ett låååångt prov. Man kan jämföra med de nationella proven man hade i skolan när man satt i aulan med godis, läsk papper och penna och visste att man var tvungen att be om lov för att gå på toaletten. Där hade man dock pauser, det har man inte idag. En hemtenta är planerad att ta en viss tid att göra. Den vi har fått nu räknade de med 1½ dag per fråga. Det är 12 timmar att svara på EN fråga. Det kräver lite. Nu tar det inte 12 timmar per fråga. Jag har, när jag har jobbat klart i natt kanske lagt ner 28 timmar på fyra frågor. Det är ca 7 timmar /fråga. Vi får väl se om jag klarar av det. Som det känns nu är det lite osäkert. Vilket är jätte konstigt eftersom frågorna inte är så svår formulerade. Nåväl, nu ska jag ta en kopp choklad, rensa hjärnan lite och se om jag kan hitta ny energi. Det behöver jag!