Translate

torsdag 15 oktober 2009

Min älskade dotter

Min dotter är inte glad. Min dotter mår inte riktigt bra.

Hon kan inte sätta ord på det onda, hur hon än försöker. Men någonting är inte som det brukar. Min solstråle lyser inte lika starkt och hennes ledsna ögon knäcker mitt hjärta.

Som mamma vill jag rasa, beskydda, slåss mot det onda. Jag vill blåsa, lägga balsam på hela det trasiga. Men jag vet inte vad det är.

Hon skyller på dagis, hon skyller på kompisar.

Jag undrar om jag har gjort något som skapat denna ledsamhet?

Eftersom hon inte kan sätta ord på vad som känns ledset i bröstet kan jag inte veta vad det är som orsakar hennes smärta. Jag vet inte vilka knep jag kan ta till för att hjälpa henne att hjälpa sej själv.

Idag gick mina tankar till min egen roll. Kanske jag ska dra ner på kraven, se henne lite mer, ge mera utrymme åt hennes tokiga idéer och upptåg? Jag måste ge henne lite mer av egentid med mej. Prestera det jag har lovat henne. Kanske bjuda in en av hennes vänner till vårt hem, så att hon får känna att hon står i fokus och inte bara storebror. Kanske jag ska läsa lite för bara henne, böcker som bara hon vill, ine jämka och läsa böcker för alla tre som passar alla tre. Kanske hon kan hjälpa mej att skära lite sallad, få känna sej stor och duktig?

Hon säger att hon är en bäbis. Hon referera sej själv till att vara liten. Hon vill vara liten just nu. Klart hon får.

Jag pratade med dagis idag. Jag satte griller i huvudet på en av pedagogerna, hon funderade om de arbetade på fel sätt med en konflikt som uppstått mella tjejerna i gruppen som min dotter ingått i.

Jag vet inte vad som är fel. Men jag vill göra det bra igen. Jag vill hitta knappen att trycka på. För just detta när mina barn, i detta fall min fantstiska dotter är ledsen på riktigt, det knäcker mej mer än gap och skrik.

Jag är glad att jag lyssnar. Jag är glad att jag ser. Jag står på din sida. Jag ser dej min älskling. Mamma kommer alltid att se dej. Mamma kommer alltid tillbaka till dej. Alltid!

Inga kommentarer: