Jag är inne på näst sista veckan på denna kurs i skolan. Jag ligger ungefär tre böcker efter som jag nu ska läsa i kapp till hemtentan sista veckan. Marcelo ska jobba natt så jag befarar att han kommer att störa mej hela veckan. När han väl vaknar kan det bli; Älskling kan du.... eller nu när du är hemma skulle vi kunna fixa.... Det brukar låta så när han inte är hemma med mej samtidigt. Han förstår inte riktigt att även om jag sitter i vårt hus så är jag upptagen, fast inte fysiskt arbetande. Då kan man ju ändå göra dittan och datten. Men så är ju inte riktigt fallet.
Gud vad jag älskar honom!
Jag håller tummarna att inte barnen drabbas av min förkylning eller Marcelos ögoninflammation. För måste jag ha barnen hemma kommer jag aldrig fixa tentan. I fyra dagar kommer jag att sitta framför datorn och skriva och skriva. Emellanåt kommer jag att tänka. Kanske äta men det är en tuff tenta vi kommer att få har jag förstått och det kräver fullständig koncentration, utan barn som pockar på uppmärksamhet och ständiga avbrott. Men det ska bli skönt att lämna denna kurs och hoppa på nästa.
Jag älskar livet som student. Jag älskar att jag är hemma med barnen från klockan halv fyra på em till nio på morgonen samt att jag kan vara hemma med dem en dag i veckan extra. I hela Stora N:s liv har jag varit med honom större delen av dygnet. Det är bara 6 timmar fyra dagar i veckan jag inte funnits vid hans sida. Och så kommer det att förbli fram till han är nästan 6 år. Med Lilla N blir det ju lite kortare, hon kommer att vara 2½ när jag börjar arbeta, om jag nu får nåt jobb. Jag älskar att kunna läsa, lära mej saker, gnugga mina små knölar och känna mej kompetent. Visst kommer jag att älska att arbeta. Jag trivs i skolans värld. Jag älskar att arbeta med ungdomar. Jag älskar att inspirera dem och få dem att gilla att lära sej något. Som det känns nu så har jag allt det jag behöver för att komma ut och arbeta redan nu. Nu är det mest bara att få bättre utbildning på pappret. Härligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar