Gitarr mataron

Nu har vi soffan full med folk. Det är familjen som är här. Självklart ingen i min familj, då jag inte har några som har vare sej har tid eller ork att umgås med mej, utan Marcelos familj. Det är kusiner, bröder och våra barns kusiner. Vi sitter och häckar framför TV:n med en varsin guitar i näven under Stora N:s påhejningar i form av grön, gul. gul, grön, RÖÖÖD grön, gul, gul.... Ja, ni förstår nog att det är Guitar Hero på torpet! Vi har ätit mat tillsammans, då var faktiskt min far och hans fru med, vi spelar tillsammans, ute o kollar youtube. Bland annat på Rebecca 13 år. Vill ni se en stjärna på uppgång så kolla in:

http://www.youtube.com/watch?v=c1zMudtdFPQ

För några veckor sedan blev hon uttagen till ungdomslandslaget, och hela familjen Diaz är självklart stolta. Jag med! Stora N säger att han vill göra som sin kusin och vad ska väl en mamma göra? Stötta sina barn....

När jag var liten önskade jag mej alltid en storfamilj som umgicks tätt, och hade just sådana här kvällar tillsammans. Jag är så tacksam att Marcelo ger mej allt det jag önskar mej. Det hade räckt med bara hans kärlek (och barn förstås) men han uppfyller mina drömmar och ger mej en bra vardag. Han fyller mitt liv och jag älskar honom över alla horisonter. Jag tackar min lyckliga stjärna att han kom in i mitt liv och att vi trots allt hittade ett fungerande liv tillsammans.