Blod, texter och promenader

I dag var jag på sjukhuset och tog prover. Jag HATAR att få nålar instuckna i armen, även om det är en anings bättre att de tar saker från mej, blod, än när de ger mej något, bedövning vaccin eller annat skit. Men det var inte nådigt med rör de de fyllde med mitt mörkröda blod. Det var säkert tio rör, fast de sista kunde de inte fylla så mycket, min kropp reagerade snabbt och slöt blodkärlen. När de skulle sätta en plåsterlapp hade blodet redan koagulerat och hålet i armen var tilltäppt. Sköterskan trodde knappt sina ögon. Sån är jag, log jag och förbannade mitt lättkoagulerade blod. För visst är det skönt att jag aldrig behöver plåster, men samma sak som hjälper mej när jag börjar blöda är också det som kan orsaka proppar i mina lungor och min hjärna. Min moster är ju delvis förlamad efter en hjänblödning hon fick i 40-års åldern, min mor har fått oräkneliga proppar i benen, min mormor dog av aorta (stora kroppspulsådern) sprack. Så jag oroar mej lite för att få en propp eller klump som spräcker nåt vitalt blodkärl så att jag blir en grönsak eller död. Dessutom är det denna funktion som gör att jag inte kan äta en del av de mediciner som kanske skulle hjälpa mej mot min övervikt och min ofantliga trötthet.

Nåväl nu är proverna tagna och jag förväntar mej inga större resultat, men jag förväntar mej att få hjälp mot alla de kilon som bara kastar sej över min kropp och tynger ner mej mer och mer för varje vecka. Så mycket som jag väger nu har jag aldrig vägt förut. Aldrig. Jag drömmer om en läkare som tar emot mej på mottagningen och ser in i mina ögon och säger -Vet du vad Åza, vi ska försöka hjälpa dej. Det kommer att ta ett tag, men vi ska pröva oss fram och med hjälp av idogt arbete så ska vi lyckas. Vad säger du om det? Då ska jag krama om läkaren. Jag ska dansa en dans till gudarna, jag ska faan i mej be en tackbön, om det sker.

För att hjälpa till lite på traven ska jag nu ta en lunchpromenad med Bobbo i skogen. I fickan tar jag med mej snorpapper och halstabletter så att jag överlever. Sedan ska jag njuta över att få gå i den härligt höstiga vinden och njuta över att jag är i stort sett klar med den examinerande texten som ska lämnas in på onsdag. Allt jag behöver är lite referenser till från en bok jag lånat ut till en annan tjej i gruppen. Boken får jag i eftermiddag. Sedan ska jag ägna resten av veckan åt att läsa till hemtentan som börjar måndag nästa vecka. Med andra ord ska jag njuta. Det känns som om det börjar rulla lite lättare framåt nu. HÄRLIGT!