Facebook

Det här med facebook hur kul är det egentligen? Jag trivs med min sida. Jag är inte så super aktiv, går in och kollar ibland bara. Varje gång någon vill prata med mej blir jag jätte glad. Nån som vill tjattra lite extra med lilla jag! Men alltsom oftast fylls sidorna av test efter test. Linda har 75 % glädje denna dag. Pontus önskar extra hjälp i Maffia Wars osv osv. Jag bryr mej inte. Faktiskt. Och alla dessa grupper man ska gå med i. Alla olika causes. Jag ignorerar hela skiten! Det händer ju iallafall ingenting. Man klickar in sej och sen då? Inget mer. Inga pengar, ingen påverkan, ingenting. Äsch det är inget för mej. Jag skänker hellre 100 spänn till Rosa bandet än klickar in mej på deras ikon som inte betyder nåt.

Sen har jag inte riktigt fattat det här med "vänner". Är man inte vän med dem man vill prata med? Jag har inte så många fb-vänner, inte om man jämför med de som stoltserar med flera hundra. Men jag har inte alltid nåt att säga till ALLA. Jag hinner inte och min hjärna står still, vad ska man säg? Hej hur är läget? Hälften av alla vill ju iallafall inte ses i verkliga livet. De har inte tid, inte intresse och ingen lust. En del svarar inte ens på förfrågningar. Så varför låtsas?

Jag älskar mina vänner som jag aldrig annars skulle ha kontakt med. Tex Lisa i Stockholm, henne hade jag tänkt på i flera år när hon plötsligt knackar på min fb-sida och vi kan jiddra lite lagom mycket. Eller mina barns dagiskompisars föräldrar, där vi kan stämma träffar med barnen fast vi egentligen inte känner varandra. Samma sak med den del från mitt förflutna, det är lite små skoj att få glutta in i deras privata sfär och veta vad de gör idag. Många, långa år senare.

Ok jag erkänner ibland gör jag också de där fåniga testen, som tex vilken djurjävel är du? Jag blev hundjävel eller ditt native american name? Strong heart- det är jag det. De hade faktiskt den goda smaken att para ihop mej med Angelina Joli i testet vilken kändis är du mest lik. Jo jag tackar, Jag väger väl minst 50 kg mer än henne, har inte hälften så stora läppar eller ögon för den delen och är det nåt jag INTE dryper av så är det väl sex apeal. Det är liksom inte min grej. Jag vet inte hur man är sexig. Så visst är jag jätte lik henne- not!

Men trots detta gillar jag att gå ut på min fb-sida och kolla in kommentarer. Jag gillar att uppdatera andra på vad jag gör, få lite sympatiska kommentarer när jag är sjuk och så där. Jag älskar när jag fått privata meddelanden och när någon skriver snälla saker till mej. Jag älskar att ha lite kontakt med människor som jag annars bara stöter på i affären eller på dagis eller på träningsplan. Så min facebook era är långt ifrån över. Det är ett forum jag gillar, jämfört med tex Vilda Webben jag prövade under en tid i mitt liv.

Men mest älskar jag att träffa människor i verkligheten. Jag älskar möten, samtal. Att få prata och se den andra i ögonen. Jag älskar att lyssna på när andra talar och alla vet väl att jag älskar att själv få tala. Men andras öden formar mej. Jag drar lärdomar av vad ni säger. Ni berikar mitt liv och jag frågar saker för att jag är genuint intresserad, inte för att snoka. Jag är intresserad av dej. Jag bryr mej om dej. För dem jag inte bryr mej om de frågar jag inte efter. Jag struntar i det. Jag slutar lyssna och historien får inga följdfrågor. Sedan slutar jag finnas i personens närvaro.

Av samma anledning kommer jag göra en utrensning av mina fb-vänner. Kasta bort de som inte intresserar mej. Så att jag kan lägga lite mer energi på de som jag faktiskt är roliga att vara med, även om det bara är ute i den karga cybervärlden!