Det slår mej att vikten i dagens samhälle är så himla viktig. Hur kommer det sej? Lite övervikt ses som om man vore lat och har slapp personlighet. Jag är själv sårbar när det gäller den här biten. Jag är en del av den här karusellen. Det vet ni läsare som följer mina futtiga framsteg på -0.1 kg i veckan. Varför gör jag det, jo för att sätta press på mej själv så klart, att inte falla igenom när motivationen tryter. Jag vill gå ner i vikt för att bli hälsosammare och för att bli snyggare. Skulle ljuga om jag sa något annat. Jag vill sola mej i glansen när andra människor beundrar mitt nya smala jag. Jag vill skratta när jag ställer mej i provhytten med en storlek 36 i byxor, skratta för att jag äntligen kommer i så små byxor.
 |
Mina armar, muskulösa och
omhulldade av mjukt fett |
Jag vill njuta när jag känner på min mjuka, fasta mage, som inte väller ut och njuta av synen av mina muskulösa armar, som idag har ett rikt omfång av hull runt sej. Det är vad jag vill uppnå. Och jag vill nå dit för att jag kan. För att jag har gjort det.
 |
Jag, osmickrande bred vid spisen. Så ser jag ut med
dubbelhaka, plufsig mage och stora armar. |
Runt mej bantar massor av människor. Ännu fler kämpar med sin vikt, sina kroppar, sina drömmar. För vems skull? Jag jobbar med barn som kallar varandra för tjockisar, där muskler och smidighet är status. Det får mej att tänka ännu mer. Jag känner några som gjort en magsäcksoperation och förlorat upp till otroliga 70kg. Nu är det fler som står på tur. Jag får höra om positiva men även negativa effekter av operationen. Och jag börjar fråga mej hur viktigt det är för MEJ att gå ner i vikt. Skulle jag vara redo att gör ett ingrepp för att uppnå det där som jag skrev om. Än så länge är svaret nej. Nej, jag är inte redo för det. Samtidigt kan jag vara avundsjuk på de som gör operationen. De tar liksom en genväg till drömmen. Det är inte fusk. Och jag beundrar att de vågar. Jag är jätte glad för varje överflödigt kilo de förlorar. Deras viktminskning/ökning har ju ingenting med min egen vikt att göra. Men varför denna hets? Varför är jag med på den? Kan inte jag, med min hängmage, rultiga lår och dubbelhaka vara energisk, fullt aktiv och stark trots min övervikt? Svaret är jo. Men svaret nöjer jag mej inte med. Jag vill mer. Jag vill förlora 45kg. Eller kanske inte så mycket, men om jag nu får drömma, kan jag få drömma. ( hemlig dröm är kanske egentligen 55kg, men med min kroppskonstruktion är det inte en realistisk dröm) Rent krasst är kanske 40kg det som jag borde gå ner. Och låt det stanna där då. Men 40kg med min ämnesomsättning och mitt liv känns som helt otroligt just nu.
Jag är jätte glad för alla er som lyckas kliva närmare er dröm. Alla ni som med ren viljestyrka, operationer, slit och lust lyckas med era mål. Så ta inte texten här ovanför som kritik till er. Jag beundrar er alla, och jag glädjs för er skull. Men text är mer frågande varför JAG är med på karusellen av att inte vara nöjd med mej själv. För jag tror inte jag kommer att nå mina hemliga mål och drömmar. Är jag en sämre person för det?
3 kommentarer:
nej vet du vad! du är inte en sämre människa för det! Jag tillhör dom som kämpar men jag kämpar för min skull inte för något ideal eller för att få massa blickar. Jag är trött på att inte orka dansa så mycket jag vill på danskvällarna, trött på att knäna värker, trött på att garderoben är full av jättefina kläder som knappt är använda för jag kan inte ha dom längre. Det viktigaste tycker jag är att man ska må så bra man kan i sin kropp, inte slita hund för att andra tycker att det ska vara på ett visst sätt. jag beundrar de som är tillfreds med sin vikt oavsett siffran för det syns i deras ögon. min idealvikt är alldeles för hög enligt tabeller o böcker men det skiter jag fullständigt i! Min idealvikt för mig är ganska mullig men det är jag! Då är jag nöjd för min skull! Så gör det du behöver för din skull. Våra vänner ser oss som personer inte som kilon, glöm aldrig det hjärtat!
Vad du är klok Åsa! Jag känner igen mig så mycket i hur du funderar, jag har liknande funderingar ganska ofta själv! Varför är det så att människor som är smalare är mera lyckade en vad vi som har övervikt är ??? Men för mig har det blivit tyngre och tyngre att röra mig jag svettas och flåsar när jag gå upp för en backe. Detta har gjort att jag börjat på att fundera om det ändå inte är dags att leva mera hälsosamt!! Men jag blir ändå ledsen för att människor tycker att man är dålig som människa bara för att man har övervikt!!
Efter att jag gått ner mina 30 kg efter en op så ser människor på mig annorlunda. Bemötandet i affärer är trevligare och jag har fått mer respekt av människor jag inte känner. För dem jag känner väl har viktnedgången naturligtvis inte den betydelsen. Så här här det. Förfärligt men sant. Känner mig väldigt ledsen för det. Varför är vi människor så besatta av ideal? Varför är utseende så viktigt att många inte ens kan bemöda sig med att se människan? Svåra frågor. Vilka är svaren?
Skicka en kommentar