Glömde hundarna

Tråkig väntan i sängen på sista kissen som aldrig kom.

I går kväll laddade vi upp med godis och fredagsmys med The Voice ( är inte det ett halvtrist program?) Vi åt och bäddade ner oss i soffan. Vi såg på Skavlan och jag tvingade barnen att gå och kissa och byta till pyamas. Sedan fortsatte vi mysa. Efter det är det helt svart. Vi kronsov alla fyra, barnen och jag. I soffan, på varandra. Vid två tillfällen har jag simmat upp mot ytan och halv om halvt lyssnat efter om Marcelo kommit hem och en gång när Stora N drog på barnprogram på hög volym. Men inget väckte mej ordentligt. Jag sov! Och det var så skönt. Men när jag nu vaknade gjorde jag det med ett ryck. Stackars hundar! Jag hade ju somnat ifrån dem! Det betyder att de inte fick nån mat igår kväll. Och ingen sista kiss. Det i sej betyder att hundarna fått hålla sej i 16 timmar! Hujeda mej. Klarar Pluto det? Medan jag reste på mej log jag. Pluto har blivit stor. Han kan hålla sej nuför tiden. Och han har även börjat säga till om han behöver gå ut. Det är lite för diskret för att jag ska vakna men han har inte kissat eller bajsat inne på riktigt, riktigt länge. Bobbo väcker mej om det är nåt. Och han har en blåsa som kan hålla i ett dygn om det skulle behövas. ( tror jag, har aldrig testat). Nåväl jag kastade mej upp och släppte upp två ystra pojkar. Jag tror det tog ca 25 sekunder innan de med viftande svansar ville in igen. Det dövade det dåliga samvetet lite. Nu ska jag äta frukost ta en längre promenad och jag tror vi drar till bruxan efter lunchen. I dag blir det skogen. Vädret är strålande och jag saknar skogen. Sista veckan har jag mest gått på vägarna här runt omkring. Ja, jag ska försöka gottgöra mitt hemska beteende från igår när jag somnade ifrån hundarna.