Translate

söndag 8 januari 2012

Mitt egna lilla underverk

Jag och min 5-åriga dotter
Jag har varit mamma till en flicka i fem år. Mitt mellan barn föddes idag - för fem år sedan. Hon kom ut gallskrikandes redan innan hon lämnade livmodern, gul av avföring och vägde över 4,5kg. Med akut kejsarsnitt skar de upp min mage och plockade ut henne mer än 15 dagar efter beräknad ankomst. Nu har hon varit min i fem år. Det känns overkligt. Min mellersta dotter är magisk. Alla mina barn är speciella. Men hon är lite mer. Hon är lite.... mer. Det är så häftigt att ha en människa så nära sej som kan matcha mina egna känslor. Jag har skrivit det förr och jag kommer att återkomma till det. Hon är otroligt lik mej när det gäller sympati, känslostormar, energinivå och vilja. Många gånger har jag tittat på min dotter, känt igen mej själv och undrat vad var det som gick fel - hos mej? Med den charm och underbara personlighet hon har, som jag vet att jag har haft, hur kunde jag bli så... grå? Min dotter lär mej så mycket om mej och hur man ska leva livet. Hon älskar att röra på sin kropp, utan att vara medveten om hur den ser ut. Hon bara njuter av att kunna använda den. Hon sjunger och dansar när hon äter gott, njuter av varje tugga och tar sej tid att uppskatta maten. Men slutar när magen är mätt. Hon ser positivt på livet, men protesterar när hon inte blir behandlad på ett skysst sätt. Men hon protesterar inte på elaka sätt. Bara står upp för sej själv och litar på sin känsla att hon har rättigheter som andra inte får kränka. Hon är så stark min underbara tjej, som vågar visa sina känslor och räds inte att visa sina svagheter och rädslor. Men hon ber också om hjälp att hitta sätt att övervinna dem, så att hon blir mer kapabel. Dessutom njuter hon när hon övervunnit ett hinder, utan att behöva yttre beröm. Självberömmet räcker. Min dotter är inte den självklart lysande stjärnan i ett rum fullt av barn. Men hon är utan tvekan en av de mest pålitligaste och mest vackra. Och jag fick bli mamma till henne! En gåva jag ibland förvaltar dåligt. Men som jag alltid uppskattar lika mycket.






Och ett PS för alla som stör sej på när man som förälder är lycklig: Ja, jag får psykbryt på mina barn i bland. Under flera år undrade jag när sjutton jag skulle få sova och tänkte att jag bryter i hop om jag inte får mer sömn ( Min 5-åring var största bekymret). Jag har skrikigt och önskat att de( barnen) kunde vara lugnare, ha lite mer finess och framförallt ett bättre bordsskick. Så myntet har två sidor. Men ska sanningen fram vill jag vara med mina barn varje dag. Jag längtar inte efter en barnledig helg, men kanske några timmar att få träna i fred. Jag vill inte resa iväg utan ungarna, men jag önskar att det vore billigare att ha dem med. Om det provocerar så sorry.......

1 kommentar:

Anonym sa...

Grattis till din femåriga dotter.
Tack återigen för igår.
Kam