Att vara mamma till barn som inte följer normen är både en gåva och en känslomässig resa. Mina barn är sensitiva och har ett enormt känsloregister. Positiva egenskaper jag absolut inte vill skrapa bort. Men det utsätter dem även för mycket lidande. Som mamma vill jag sudda, vaka, vakta, rädda, skydda. Men allt jag egentligen kan göra är att ge dem verktyg att ta hand om och skydda sina starka sidor som kan göra så ont så ont. Men hur gör jag det när jag inte är på samma sätt? Jag förstår ju inte! Eller finns det en del av mej i dem? Hur var jag i den åldern? Kanske borde jag förstå bättre? I dag hade jag samtal med ett av mina barn. Vi pratade och pratade. Det gör så ont att höra. Allt jag kan vara är en förebild, en trygg famn, en stöttepelare. Jag kan inte vara deras bästa vän, hela deras vuxenvärld eller kontrollera världen runt dem som de lever i. Min uppgift är att lyfta deras styrkor, lära dem leva med sina svagheter och få dem att fatta beslut som är bra för dem.
I dag kan jag stolt säga att jag har tre barn som gör vad de vill göra och inte gör vad andra säger åt dem att göra. I dag kan jag säga att jag har tre barn som tycker om sej själva. Jag vill gärna behålla det.I bland hoppas jag att orosmomentet ska försvinna bara jag säger det.. Men det gör ju inte det. Som mamma känner jag mej ensam, för ingen annan pratar om problemet. Det känns som jag är väldigt ensam med att ha barn utanför normen. Men jag behöver bara gå till min arbetsplats för att inse att så inte är fallet. Hur har de lyckats? För de barnen, de känsliga, snälla, godtrogna har det jättebra, är accepterade och trivs med livet. Hur har de lyckats? Jag vill med lyckas! Som ni förstår pratar jag om min son, och om min dotter och om min dotter. Alla ligger utanför normen mer eller mindre. Det är inte alltid ett "problem", och deras gåvor gör mej stolt också. Allt jag vill är att de inte ska må dåligt på vägen. Jag vill att de ska vara så speciella och vackra och bli uppskattade för det. Hur gör man när det inte alltid är fallet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar