Translate

onsdag 11 januari 2012

Hundbråk

En skadad Bobbo.
Det har varit så bra mellan dem. Men idag när jag öppnade dörren exploderade de ut på kommandot "varsegod" när jag kom hem sent från jobbet. Även om Marcelo varit hemma tills han började jobba på eftermiddagen tror jag knappast han hade varit ute på nån promenad med hundarna. Efter ett tag kom Pluto in. Stora N tränade freestyle med honom i 30 min. Och där kände jag att nåt hände. Dynamiken mellan Bobbo utomhus och Pluto inne blev spänd. När Bobbo till slut bad att få komma in kände jag på mej att Pluto var lite för stursk. Men barnen tog min uppmärksamhet och jag tappade fokus på mina spända herrar. Fem minuter senare smällde det. Jag tvekade ett tag om jag skulle gå in eller inte. Tänkte att kanske det är bättre att de får göra upp. Men sekunden senare såg jag hur Pluto spände kroppen och började fajtas. Då var det dags att bryta. Jag fick tag i Plutos halsband och lyfte honom rakt upp. Många tankar for genom mitt huvud under de få mickrosekunder som tiden varade. Jag trodde Bobbo hade ett grepp runt Plutos lösa skinn runt halsen. Jag tänkte att jag nog skulle bli tvungen att släppa Pluto( som vanligt) och få tag på Bobbo om slagsmålet skulle upphöra. Men jag drog upp Pluto på bakbenen och insåg då att han hade ett tag med sina tänder i skinnet ovanför Bobbos öga. Fort som attan fick jag in handen och lossade på hans käkar. Bobbo var loss och i förvåningen tappade han sitt grepp om Pluto. Jag fick undan Pluto , böjde mej fram och sa tydligt NEJ till Bobbo. Och han lyssnade! Jag var dock redan säker på Bobbos sår var ganska stort. Frågan var bara hur stort. Pluto åkte ut i hallen. För första gången fick jag honom att stanna och lägga sej ner, men först kräktes han. De andra gångerna har han gjort allt för att fly från mej. Ett par gånger skrek jag åt honom innan jag fick gå till Bobbo som låg ner och skakade i hela kroppen. Jag var arg, och Bobbo var jätte rädd för min ilska. Men jag suckade och tittade på hans sår. Hans skakningar upphörde och utan att tveka fick jag rengöra hans sår, bandagera om honom och sätta på krage. Såret är ca 1cm. Fickan längs med skallbenet är kanske 2cm. Efter att ha tröstat tre stycken skräckslagna barn ( de trodde att Bobbos blod betydde att han skulle dö) ringde jag veterinären. Två olika veterinärer sa olika saker men nu följer jag det sista rådet. Tvätta med koksaltlösning, smärtstillande och penicillin. 
Bobbo står helt förstenat på golvet. Att röra sej med struten på huvudet är helt uteslutet i Bobbos värld. Pluto ligger kvar i hallen. Sa jag att det blir en pappillon nästa gång?

1 kommentar:

Tessan Eklund sa...

Tråkigt, men ja tror inte på dig o en pappi. Hoppas Bobbo läker fort och herrarna lugnar ner sig. Kram