Trött förare

I dag somnade jag framför ratten när vi var på väg hem från Marcelos föräldrar. Jag var super, mega trött innan vi åkte ut. Ett par timmars mat och bad gjorde inte saken bättre. När vi åkte hem somnade barn efter barn efter barn. Jag kände hur mina egna ögon åkte jo-jo. Till slut hade jag väldig problem att se vägen trots att de fortfarande var öppna. Det kluriga med det är att man tror själv man är vaken, fast hjärnan gått i dvala...

Som den ansvarsfulla förare och ansvarsfulla mamma till fyra barn i bilen (Bobbo för de som glömmer räkna honom) så stannade jag såklart bilen innan jag slöt mina blå ögon allt medan lastbilarna dånade förbi på tryggt avstånd. Efter en kvart vaknade jag av att jag började snarka, och efter en bra power-napp kunde jag åka vidare. Nu mer koncentrerad på bilkörning och en mindre farlig förare.