Mobbning på hög nivå.

Dagarna rinner iväg så fort och jag hinner inte skriva allt som ryms i mitt huvud. Mestadels badar vi och försöker hitta någon svalka i värmen. En och annan promenad i skogen får vi också tid med, men mest bråttas jag med hunger och icke-lusten att laga mat. Det är inte roligt i denna värme med att äta eller fixa käk. Dock behövs det för blodsockerhalten både hos modern, fadern och de tre barnen. Vi ahr fått besök från Halmstad, Patte och Isabella ockuperar barnens rum och barnen ockuperar vårt rum. Jag tror alla längtar efter att gästrummen ska bli färdiga. Den vanligaste kommentaren i vårt hus just nu är -Jag vet inte. Tre små ord som är väldigt förekommande från barnen från Halmstad. I bland undrar jag vad de lär sej i skolan. Egna åsikter? Eget tyckande? Eller att hålla käft och hålla med....... Det här är ett fenomen jag studerat under flera år, hos flera årskullar och hos flertalet tjejer just. Alla från Halmstad. Alla med resultatet att jag mobbar dem så att när de svarar; Jag vet inte, börjar de själva skratta och rodnar. Isabella är det senaste offret. Vi får väl se hur länge hon står ut med tortyren här på öst sidan, Sveriges framsida när mamma Åza, den blivande pedagogen får retats klart!

Bobbo klarar värmen relativt bra. Han fixar lättare sök övningar i skogen och lite

halvlånga promenader. Mestadels spenderar han tiden här hemma på tomten eller nere med oss i sjön. Han är suverän att ha med sej överallt, eftersom han struntar i andra människor och djur. Dock struntar inte andra hundar i honom så blir det fler hundar nere på stranden platsar jag honom. Häromdagen kom en liten westie ner med matte och husse. De hade lina på sin hund, men

han var typ lika ointresserad av oss som Bobbo är av andra människor. Jag älskar att vi har en arrangerad badplats där hundarna är så välkomna som de är. För oss boende är det riktigt, riktigt nice!