Kroppen är sej lik

Jag blir så trött och förbannad på den jävla kropp. Allt känns verkligen bra. Jag äter som jag mår bra av, jag är jämnare i humöret, jag rör på mej på ett sätt som känns bra nu, blandningen men vila och aktivitet är jämt fördelad. Ändå.... ändå...... denna förbaskade yrsel, händerna som ger upp, magen som svullnar och vikten som står still. Jag blir så frustrerad. Precis som alla andra vill jag också ha snabba resultat. Snabba, stora resultat. på en gång. Tålamod är en dygd jag inte alltid besitter. Just här och nu hatar jag den här fållan jag är instängd in. Jag vill slå mej fri. Kasta bojorna och göra som de flesta andra, bara se resultat av sin förändring. Men inte jag. Självklart inte... I mitt liv finns så mycket som är bra, men också mycket som är frustrerande!