En aktivitet till

Hmm... jo, det är ju knappt att jag vågar säga det. Egentligen är det inte ens något att skämmas över. Inget att hymla om. Men. Jo jag är ju lite rädd att framstå som en dålig morsa. Fast jag har sagt att jag egentligen inte bryr mej. Men jag bryr mej, lite. Det liksom gnager lite när kritiken kommer. Men egentligen borde det väl inte göra det? Jag vill ge mina barn det vi har förmågan att ge. Och egentligen skiljer vi oss så mycket från alla andra? 

Tuban var stor och lät mycket!

Nu åter till ämnet.... Igår var vi, barnen och jag, på Kulturskolan för att se vilka instrument som barnen helst vill lära sej. Jo, jag vet, en aktivitet till. Men den här gången är den inte fysisk!

Det visade sej att att mina tjejer hade stor fallenhet för blåsinstrument, trumpet, tuba men favoriten var trombon. Stora N fick vänta länge innan han äntligen fick prova sin gitarr och sedan var han såld, precis som han bestämt innan. 

Stora N och hans gitarr.

Gitarr var hans instrument! Mittimellan N stod med sin fiol och tragglade en låt. Det gick väl sisådär, men själv var hon helt övertygad om att hon var superbra. Vilket hon upprepade gång på gång. 

Tjejerna spelade låtar på fiolerna.

-Mamma, jag kunde ju spela jättebra! Och jag som aldrig spelat förut. Jag var bra på fiol!

Klart hon var! Den som hann med flest instrument var minsta dottern, hon som inte ens får börja spela. Trummor, blåsinstrument, fiol och nästan piano. Så nu har jag anmält de två äldsta till att få börja spela instrument, gitarr och fiol. Vad jag hoppas på är att tillräckligt många på skolan spelar samma instrument så att de kommer dit och tränar med barnen, men inte för många så att de inte får plats.

Trumpet svårt, men ändå ett roligt instrument!

Jag kommer ihåg när jag var liten och fick gå och pröva. Jag drömde om att få spela ett blåsinstrument. Hmmm. Jag minns också skammen, hettan i ansiktet när alla andra barn lyckades få ljud ur tvärflöjtar och trumpeter, men inte jag. Hur jag än blåste. Inte ett ljud. Jag skämdes. Faktiskt så blev jag så besviken och skämdes så mycket att jag burit med det dåliga självförtroendet ända upp i vuxen ålder.

Mamma hade redan bestämt att jag skulle börja spela gitarr. Jag hade inget att säga till om. I ett år tragglade jag låtar och hade en konsert innan jag fick henne att inse att gitarr inte var min grej. Efter det har det blev det triangel för mej under klasskonserter. No taktkänsla, ingen instrumentkänsla alls faktiskt finns det i min kropp. Dock har jag satt som löfte att när jag fyller 40 så ska jag äntligen lära mej spela tvärflöjt!