Glömma sitt barn i bilen?

I går glömde en man sin son i bilen. Han körde direkt till jobbet och gick in, utan att komma ihåg att sonen satt i baksätet. Sonen dog. Antagligen av värmeslag. I maj. I Sverige. Jag vet inte hur reaktionerna i Sverige har varit, jag känner så stor sorg med den här mannen. Det var hans fru som brukade lämna barnet på dagis och just igår skulle han göra det. Men glömde bort att han hade sitt barn i baksätet och åkte raka vägen till jobbet. Vilken skam. Vilken ånger. Vilken smärta!

Jag har aldrig glömt mina barn. Men det är också jag som haft huvudansvaret för barnen sen den sekund de blev till i min mage. Men visst händer det mej att jag sitter i bilen och tar fel väg för att mina tankar är framåt. Vid två tillfällen har jag glömt att svänga in till dagiset på väg till jobbet, samtidigt som jag suttit och pratat med barnen. Några gånger har jag glömt att svänga av till dagis när jag är på väg hem, för att jag suttit i andra tankar, när jag ska hämta dem. När jag åkt förbi infarten har jag blivit förvånad över att jag inte svänger. Det har aldrig handlat om att jag glömt bort mina barn, utan att jag är upptagen med annat när det är dags att svänga, så jag har inte lagt mej i rätt fil. Men det värsta jag gjort, som liknar den här händelsen är att jag har glömt hundarna en gång i bilen. Vi kom hem. Barnen hade somnat i bilen, vi hade varit iväg och hade mycket packning. Jag hade fullt sjå med att bära in sovande barn, packning och komma igång med matlagning, för magarna skrek av hunger. Massor av bestyr men så fick jag en lugn minut och satte mej i soffan med 
Marcelo. Men det var nåt som saknades. Altandörrarna var öppna, men det var nåt som inte stämde.
- Var är hundarna? frågade jag Marcelo.
-Jag vet inte, svarade han.
Och det var då jag insåg min fulla skam. Jag hade glömt öppna bakluckan och släppa ut dem.  I tio minuter fick de sitta efter att vi kommit hem. Det var inte stekhet och de stod i skuggan, så det var aldrig någon fara. Men jag skämdes. Som jag skämdes. Hur kunde jag?

Hur kan man glömma sina älskade hundar i bilen? 

Hurvida det är ett brott att glömma sitt barn eller inte vet jag inte. Jag vet inte om något straff egentligen är tillräckligt hårt för någon som råkat döda sitt barn. Den smärtan räcker nog. Men tänk om någon, någon gång i framtiden väljer att döda sitt barn på detta olyckliga sätt för att den vet att det inte blir något straff. Det är en aspekt jag funderar kring. Nu menar jag inte att vi ska straffa den här pappan för ev förövare i framtiden. Det är bara en aspekt att ta hänsyn till. Pappan kommer för alltid leva med sin skam och smärta. Kanske är det ett tecken för alla oss andra att fundera kring våra liv och hur vi egentligen prioriterar. Har vi balans, och harmoni eller jagar vi ständigt? Själv brottas jag med detta hela tiden. Gasar, bromsar, gasar, bromsar.

Låt den utan skuld kasta första stenen....... inga stenar blir nog då kastade......

Tvååring hittades livlös i bil – dog

Pojkens pappa misstänkt för grovt vållande till annans död

Den tvåårige pojken satt instängd i bilen i minst sex timmar.

I går eftermiddag hittades han livlös i fordonet i Eslöv.

– Det var stekhett ute i går, säger Stephan Söderholm, inre befäl vid polisen i Lund, till TT.