Translate

torsdag 26 juli 2012

Sista sommaren


När är det slut? När är det över? Jag våndas, jag vänder och vrider på mina tankar. Jag vill så väl och jag vet inte vad som är rätt eller fel. Men jag tror beslutet har mognat fram nu. Jag tror jag har bestämt mej. Detta blir Bobbos sista tävlingssäsong. Den senaste veckan har vi tränat inför fresstyletävlingen som komma skall. Han sätter inte nya numret. Vanliga saker strular, han går antingen upp i stress eller tycks inte förstå vad jag vill. Så 

häromdagen på bruxan testade jag att köra delar av det gamla numret. Då var det inga problem! Så jag har beslutat mej, efter många turer och träningspass, att vi kör vårt gamla nummer den här sommaren och hösten. Dagen före min födelsedag blir hans sista tävling. Vår sista tävling tillsammans. Bobbo mår lika bra att bara få träna, utan tävlingar så varför då kräva prestationer av honom? Han är inte jätte gammal. Men strax efter vår sista tävling kommer han att fylla 10år. Då har man rätt att bli pensionerad. Men det finns så mycket liv kvar i honom. Han är fräschare i kroppen än han varit det senaste året. Men vissa saker funkar inte lika bra här hemma längre. Kan han vara på väg att bli senil? Så för att släppa pressen har jag tagit beslutet 
att inte tävla mer med honom efter den här sommaren. Två freestyle tävlingar kvar, en officiell agility och en inofficiell agility där Mittimellan N ska debutera på tävlingsplan idag. Jag ska inte tävla Bobbo alls. Stora N ska köra hoppklass, Mittimellan N ska köra blåbärsklassen. Jag ska bara tävla Pluto. 


Min Bobbo. Min fina, fina Bobbo!


Ingela förlorade igår sin älskade Luzzan. Hon kröp upp i 
soffan och dog 9½år. Vilken chock, vilken sorg! Det fick fick mej att fundera kring Bobbo. Kanske var det då beslutet mognade. Vad betyder tävlingar egentligen? Så länge han får apportera i sjön, springa i skogen, köra ett slagsök eller två 
varje vecka och utmanas i olika trix i vardagen så mår han bra. Inte behöver han ha mej att kräva saker av honom. Inte behöver han vinna fler titlar eller klasser för att han ska vara världens bästa hund! Vi kan njuta och ha kul ändå. Pressen att prestera kan Pluto ta över. Nu ska vi glädjas åt vår sista säsong. Kanske kommer jag gråta en skvätt eller två. Men jag har honom hos mej. Jag har inte förlorat honom. Han lever och han mår bra. Det ska jag vara tacksam över!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ett bra beslut. För rätt som det är finns de inte. Min älskade Luzzan somnade bara in helt utan förvarning utan att jag märkte det 10 m från mig.

Ta vara på varje minut, ha roligt och njut av dem!
Stor kram Ingela

Åza Diaz Mägi sa...

Jag lider så oerhört med dej Ingela. Jag bävar för dagen när det är Bobbos tur, även om jag hoppas att det blir för honom som för Luzzan. Att han lägger sej på en skön plats för att vila och sedan somnar in i godan ro. Men 9½är alldeles för ungt!
Stor kram till dej!