Jag måste säga att pulsarna steg otagliga slag och adrenalinet fick mej att dra fingrarna i håret så jag imiterade en igelkott. Rut och Pluto rök ihop. Jag var först på väg att sära dem, men valde att vänta ut dem. Mina instinkter sa mej att Rut är både större, tyngre och tik, så Pluto borde ge sej. De lät som två jättelika monster. Marcelo kom upp naken med täcket virat runt kroppen och håret på ända i full kareta.
-Bråkar dem? Mina golv, akta mina nya golv!
Ja, prioriteringarna är ju olika.....
Rut har ju en historia att sätta andra hundar på plats. Pluto försvarar sej i ren rädsla, vis av erfarenheterna av Bobbo. Men visst hade jag rätt. Bråket var över på 10sekunder. Han låg på rygg med svansen mellan benen, inte så stilla som Bobbo vill, men tillräckligt för att Rut skulle ge sej. Hon lämnade honom och han for upp på benen. Jag sa åt dem att gå och lägga sej. Jag var helt skakig i kroppen. Att passivt stå och titta på, att hindra instinkten att kasta sej över hundarna och avbryta tar en hel del på krafterna det också. Vad gör jag nu? Hur sa jag reagera? Tänk om jag bara visste det. Pluto rör knappt på sej. Jag vet inte om han är skadad. Han är stel och vågar knappt resa sej eftersom Rut rör på sej när jag lockar på honom. Jag har känt igenom honom och hittar inga bitskador, och under bråket kändes det mest som att hon tryckte till honom med sin tyngd och storlek. Han har bitit henne i örat så hon har ett skrapsår. Annars verkar de oskadda. Och golvet då? Jo två rivmärken kunde jag se nu i mörkret. Nu ska jag lugna ner mej och sen gå och lägga mej. Barnen vaknade inte av tumultet. Vad som var den utlösande faktorn har jag ingen aning om, eller vem det var som startade bråket. Allt skedde bakom min rygg när jag skulle gå och öppna dörren till Bobbo som var ute på tomten. Just nu är jag mest glad över att det inte var grabbarna som rök ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar