Mina jyckar.

I dag kunde det ha smällt mellan mina hundar. Och jag har inte en aning om varför. Vad var det som var konstigt idag? Enda anledning till att det inte skedde var för att Bobbo valde att ignorera. Han valde att inte ta fajten. Det är fortfarande spänt mellan hundarna. Nej det var fel uttryckt, Pluto är på tårna för Bobbos skull. Helt nojig på honom. Bobbo är tvärlugn!

Allt började efter att..... nej kanske inte då, men det var då jag märkte det. Kanske började allt när jag belönade med boll när vi tränade agility. Mitt i ett språng vrickade han till sitt vänster framben och blev jätte halt. Hältan varade en stund men efter tio minuters vila var han på igen. Allt frid och fröjd.


När jag kom hem igen efter Bella-besöket låg Bobbo själv på parkeringen. När jag sedan satt och pratade i telefon med Linda på altanen stod Bobbo en bit ifrån mej. Ut kommer Pluto. Stelbent och med raggen rest som en tuppkam. Han cirklade runt Bobbo och glodde i ögonvrån på honom. snabbt som attan for jag upp på benen och skickade bort Pluto, ut på gräsmattan. Bobbo låtsades att ingående studera en fågel några meter bort. Pluto forsatte vara stelbent och ha raggen rest. Till slut lade sej håret på ryggen. Senare på kvällen låg Bobbo och vilade vid ena änden av soffan. Flera gånger kom Pluto och cirkulerade runt i vardagsrummet, lite stelbent, avvaktande, på hel spänn. När Bobbo bytte liggplats var Pluto snabb med att komma fram till mej för att bli klappad. En stund efter det satt jag i hallen och tittade på Pluto som låg i sin säng. Han satt stelt och rakt och stirrade stint in i mina ögon. Som han ville säga något. Han tvekade, men så gjorde han en antydning att vilja komma fram. Med rösten kallade jag på honom. Han började kliva ur, men när Bobbo, i andra änden av huset, reste på sej för att komma, tvärstannade Pluto. Han vågade inte kliva ur! Så jag stannade Bobbo, som suckande vek benen under sej. Efter lång tvekan och många ögonkast kom Pluto slutligen fram till mej. Det tog lång tid för honom att slappna av, och det var först när Bobbo blundade som Pluto släppte koncentrationen på honom.


Varför????? undrar jag. Vad har hänt? Jag har ju tänkt de sista dagarna att de tär så skönt att hundarna ignorerar varandra. Ett par gånger har jag fått avbrutit lekinviter både från Bobbo och Plutos håll. De kan sluta med att de blir osams, så leka får de inte. Men de springer gärna bredvis varandra och vid några tillfällen har de legat och sovit tillsammans. Vad är det som gör Pluto så osäker? För det är bara när han är osäker som han reser ragg. Får se hur jag gör i morgon. Kanske separerar jag hundarna under träningen och promenaderna tills lugnet lagt sej. Jag är oerhört tacksam att Bobbo inte brytt sej om Plutos stela ben och osäkerhet. För mer än så har inte behövts för att han skulle sätta Pluto på plats förut.


Agility träningen idag gick ut på att få Pluto säkrare på slalom. Vi körde bara fyra pinnar. Jag tror jag hade lite för bråttom för det gick jätte bra, men när jag försvårade så gick det lite sämre, så jag fick nöta det braiga ett tag till. Vi tränade även raksträckor och det gick toppen! Sedan 
testade jag boxen för första gången. Han är stel och är inte så smidig, så det måste han kompensera med att sänka farten. Jag upptäckte också att han är oerhört mycket signalkänsligare än Bobbo så jag måste verkligen tänka på hur jag rör mej. Det var ett bra träningspass. Vi jobbar ihop oss, Pluto och jag. Får jag bara lite mer ordning på vår kommunikation så kommer våra prestationer att öka mångfaldigt! Det är så roligt att utvecklas ihop med min muskelknutte! Bobbo fick köra handling i boxen med tjejerna. Jag vet inte vem som strålade mest Lilla eller Mitimellan N. Bobbo var iallalfall supernöjd när vi lämnade bruxan