Translate

tisdag 31 juli 2012

Dömt föräldrarskap

Jag älskar mina barn. Alla tre.  De är så olika och behöver väldigt olika saker av mej. Under lång tid har jag misströstat med min minsta dotter men nu på senaste tiden verkar allt jag tjatat om falla på plats. Hon skriker fortfarande, men hon uttrycker sej också. Hon säger vad som är tokigt. Hon kan göra val nu som är bra för henne. Ett exempel på det är att hon kan lämna sina syskon och säga till dem att hon är trött på dem. Det hände inte förut, då tog hon till nävarna eller skrek i en kvart. Hon kan nu komma och berätta att hon känner sej utanför när hon inte förstår lekarna eller att hon tycker det är orättvist när storebror får göra saker hon inte får. Den utvecklingen känns lika stor som månlandningen för mej. Jag försöker att traggla, förklara, krama och lära. Det är viktigt att mina barn är trygga här hemma och det gäller alla tre. I dag läste jag ett inlägg om en mamma som sett en annan mamma på ett café. Det var som att läsa om mej vissa dagar. Ät mackan ordentligt, vicka inte på bordet, sitt ordentligt......På FB läste jag sedan kommentarer som handlade om föräldrar som hotat sina barn att få äta själva ute om de inte kunde sköta sej...... done that too! Åh vilken dålig förälder jag kände mej då!

Att ha tre livliga barn innebär att de måste få springa och hoppa där de borde gå och det innebär en massa roliga stunder där jag skrattar så jag gråter. Men de innebär också att jag måste lära dem att tygla sej själva i vissa situationer för att de ska vara behagliga att vara med. Att ha tre livliga barn med mycket energi innebär att ibland tryter tålamodet. Ibland blir jag för hård. Ibland orkar jag inte med deras höga röster och påhittiga lekar som innebär att kläder och egendom blir förstörda, aldrig med flit, men dock väl förstörda... Att ha tre livliga barn innebär också att vi kan hitta på många roliga saker tillsammans, att vi får fler timmar ihop eftersom de inte kräver så mycket sömn, att vi kan göra flera saker samma dag, deras energi sinar inte och att de även i tråkiga situationer alltid kan hitta på att göra saker så de har kul, även hos läkaren, på fiket osv. Det är inte jag alltid uppskattar deras "kul" men jag uppskattar dem!

Jag vill inte vara en dålig mamma. Ibland är jag det.
Jag vill inte vara en trött mamma. Ibland är jag det.
Jag vill inte vare en hård mamma. Ibland är jag det
Jag bara hoppas att jag inte bara blir dömd som förälder de gångerna. Utan att mitt föräldrarskap  sla mätas även i de bra stunderna.

Inga kommentarer: