Ett kapitel avslutas........

Bobbo, Bobbo......vilken fantastisk hund du är!

Idag avslutade vi Bobbos tävlingskarriär som startade för nästan exakt 9 år sedan. I hemlighet drömde jag om felfrialopp, pinne och bra placering. Inte för att det spelade någon roll men det här är sporten han älskar mest av allt i livet. Agilityn har vi haft för att alltid hitta glädjen och samarbetet tillsammans. Det hade varit så roligt att sluta med en bra känsla. 

Agilityn var först. Ingen gungbräda, hindret som Bobbo inte gillar. Bobbo hade ett sent startnummer och jag kände ännu mer att att allt skulle bli en bra avslutning. Men målet var att ha roligt, riktigt roligt tillsammans!

Vilken hund jag har! Vad fantastisk han är ute på banan. Så lätt, så säker, så snabb, så förlåtande. Det kändes som det bara var han och jag i hela världen. Allt runt oss försvann, det var vi. Han och jag. Min älskade, fina son. Så mycket känslor, så mycket kärlek. Jag hörde inte åskådarna, kände inte vad det var för väder. Det var som om vi var i en bubbla. Vi blev ett. Symbios. Han och jag. Han och jag.

Sedan kom  det dåliga. Marcelo och barnen kom. Stora N låg mellan hundarna, nåt hände och Bobbo reagerade. Slagsmål. Bobbo satte sej i Plutos näsa. Alla tittade. Hundarna lät och det tog en liten stund innan Bobbo släppte. Men inget skulle få förstöra den här dagen. Vi satsade på att ha roligt ju!

 I hopploppet vet jag att Bobbo har blivit lite för gammal för att ha den rätta snabbheten att kunna konkurrera. Men vi satsade på att göra ett felfritt lopp. Hur det än gick så var jag nöjd med dagen. Jag hade inte behövt att oroa mej. Banan var inte alltför svår och jag hade redan sprungit den med Pluto och upptäckt den svåra 
fällan efter slalomen. Jag kallade in Bobbo och försökte undvika fällan med långhoppet och rutinerad som han är längde han ännu mer på steget och klarade hindret, även om det var nära. Felfria kom vi i mål. Beröm kom från alla håll och väl framme på filten kom tårarna. Nu är det över. Nu är det över. 
Vilken fantastisk tävling vi gjorde. Det var nog en av de bästa vi gjort. Den där känslan som jag letar efter infann sej under båda loppen. Det känns nästan som en skam att sluta nu när han går så bra. Men man ska ju sluta på topp. Vi hade så roligt tillsammans därute. Det var en fröjd att stå bredvid honom. Det var en ära att vistas vid hans sida 
idag. Han var kung! I agilityn slutade vi 2:a bara 5tiondelar bakom 1:an. I hoppklassen slutade vi 3:a och tog pinnar i båda klasserna.

På prispallen med mössa, rosett och godis.

Jag har inte ord för vad jag känner för min underbara livskamrat, min ledsagare, min lärovän, min bästa vän, min skugga, mitt barn. Jag står fast vid beslutet att pensionera honom. Han är värd en massa dagar med bara underbara aktiviteter där kraven på honom ligger i att ha roligt och sluta bita Pluto. Ett kapitel till i hans liv har avslutats. Hans karriär är över. Ett nytt steg har tagits


Välkommen till pensinärslivet!