Translate

måndag 24 september 2012

Edith Alvi Katrin


De finaste lilla ungen i världen har fått sitt namn efter mofars mor Edith. Alvi är också ett släktnamn. Ovanligt fint tycker jag. Det sista namnet, Katrin har hon fått efter Jonnas bästa vän som var gravid i tredje månaden när hon och hennes man David dog i tsunamin i Thailand. Jag tycker det är fint av henne att hedra sin bästa vän som betydde oerhört mycket för Jonna. Jag tror att hon ler där uppe i himmelen.

Edith själv tog dopet med ro. Som vanligt betraktade hon världen med sina stora ögon. Bara hon fick ha nappen var hon lugn och snäll. En mönster bäbis har hon fått mamma Jonna! Semir fick äran att bära in sin guddotter i den grymt mysiga kyrkan i 
Kvarsebo kyrka
Kvarsebo. Jag, Marcelo och barnen var på plats. Samma sång som Stora N hade på sitt dop hade även Edith, då fick jag kämpa lite med tårarna. Våra äldsta barn. Våra första barn. Sju år emellan, men lika älskade och efterlängtade.

På senaste tiden har jag mött många reaktioner runt mej som tyder på att det är jobbigt med barn. Och jag kan inte riktigt identifiera mej med den känslan. Jo ibland är det mindre lägligt. Ibland river man sitt hår av förtvivlan men aldrig någonsin har jag velat vara utan dem. Jag tycker inte att det är jobbigt att hämta och lämna på dagis, eller att sitta med ett febrigt barn i knät. Om jag inte hade tyckt att det vore roligt att springa på fotbollsträningar, körrepetitioner, judoträningar eller cirkusfys så hade jag ju avstått och inte gjort det. Men jag tycker verkligen om att umgås med mina barn. Och problemen som uppstår som gör mej galen, förtvivlad, det är ju känslor som uppstår av oro eller omtanke om mina barn. Det är inte något jag önskar bort! Det är ju det här livet jag suktat efter. All den kärlek som överöses över mej är helt otrolig! Nu har jag slutat leta efter en substitut familj. Jag känner mej hel på ett sätt jag aldrig gjort förut. Mina barn är är vad jag älskar att fokusera på. Och jag vet att Jonna känner på samma sätt. Edith har 
Jonna och Edith

verkligen hamnat hos rätt mamma, hos rätt familj. Vilken familj hon har fått. Helt makalöst underbara! Moster Moa, morbror Calle och alla andra mostrar som jobbar utomlands, i Stockholm osv. Alla med samma värme och kärlek. Hon kommer aldrig vara ensam. Och med en hel klan av kvinnor runt sej har Edith all chanser i världen att hitta förebilder och få odla sin personlighet och hitta riktig kvinnlig styrka.

Det var en ära att bli inbjuden till dopet. Mina barn skötte sej. Marcelo också. Så jag kunde slappna av och ha en riktigt, riktigt trevligt. Så mycket hängtid med Edith blev det dock inte. Mormor och mostrar släppte knappt henne en millimeter ifrån sej. Men det är okej, det var Ediths dag och hon fick vara med dem som älskar henne mest. Jag får hänga med henne på lördag!

Inga kommentarer: