Uppdatering Bobbo

Sedan han fick åka till vetrinären för en vecka sedan har han ätit smärtstillande och penicillin. Såren har läkt på bra. Tyvärr har han slickat på såren de nätter jag somnat på soffan, så igår var sårskorporna borta och såret i ljumsken flammande rött igen. Han verkar stel i benet, men har inte haltat något på flera dagar. Igår testade jag att kasta en boll, han var då påverkad, sprang inte lika ledigt. Något tränade med honom blir det inte riktigt än. Han får fortsätta vila. Främst tycker jag synd om Bobbo. Men jag ser även hur vår tävlingssäsong sakta rinner bort i sanden. Jag som hade hoppats så mycket på oss i sommar. Jag vågar ju inte anmäla oss för att sedan inte kunna åka. Tre gånger till har Bobbo kastat sej över Pluto, en gång med tratten, och två gånger utan. Det har inte blivit några slagsmål. Pluto har skött sej och försökt springa därifrån, och Bobbo har slutat när jag rytit i. Om en vecka ungefär så börjar kastrationssprutan göra verkan, så då får vi se om det gör nån skillnad. Jag tror Bobbo känner att han inte är klar med Pluto. Att han inte får tillräckligt med respekt. Pluto satte jag på plats vid första tillfället. Jävlar i min låda vad arg jag var. Hundarna blev inlåsta i varsit rum i två timmar. Efter det är Pluto väldigt mycket artigare. Jag tror att det är just det som är problemet mellan de två jyckarna. Bobbo är en oerhört artig hund. Pluto är en bulldozer. I tio månader har vi tränat artighet, och han blir bättre och bättre. Men det ligger inte riktigt i hans natur. Numera är Pluto både större och mer musklad än Bobbo, så det är inte helt lätt för Bobbo att få Pluto att lyssna på honom.


Häromdagen hörde jag dock hur Bobbo, med boll i munnen och Pluto i mungipan, morrade åt sin fyrbenta kompis. Högt och tydligt. Pluto släppte ifrån sej nåt typ av oidentifierbart ljud och jag vände mej om. Pluto släppte Bobbos läppar och Bobbo fortsatte att springa framåt utan att trycka till Pluto. Det var nog en av de första gångerna de hände. Annars brukar inte Pluto bry sej om Bobbos tillsägelser. Och Bobbo brukar vara mera burdus när han säger ifrån.


Hundarna är uttråkade till max. Bobbo har förbud mot längre promenader. Jag vågar inte simma dem ifall såren skulle bli infekterade. Pluto tränar lydnad och freestyle varje dag. Folk kan säga vad de  vill, men jag tror det är lite whippet i den hunden. Välvd rygg, typiska bakben och lite lätt småkorkad. Han är underbar!
 Nu kan han lite småkonster som att hälsa med tassen, gå slalom mellan benen gå tunnel mellan mina ben, gå runt mej varv efter varv och det senaste, det svåraste av allt, konsten som tidigare fått min kära hund att bli olycklig, osäker och rädd; Han kan snurra! Åt ett håll. Det släppte i helgen. Inom lydnaden kan han de flesta momenten lite halvdant. Apport inga problem, men att hålla i apporten och inte spotta ut den så fort går sisådär. Inkallningen är inga bekymmer, men han sätter sej snett. Platsliggningen går bra, men sätter sej upp för tidigt. Fotgåendet börjar komma, men där är han oerhört störningskänslig. Fjärrdirigeringen är han kanon på. Om han bara satte sej upp ordentligt och inte var så långsam. Hopp över hinder har vi testat en gång; en klockren 10! Så jag tror det kommer gå bra för honom. Allt börjar liksom lossna. Han är inte lika kvick som Bobbo. Han är väldigt lik rottisen i sitt rörelse mönster. Med mer träning kommer säkerheten, hoppas jag. Nu är det dags för frukost för mina killar. Dagens sököving. Själv ska jag ta farväl av mina elever och kollegor. Vi har avslutning i kyrkan och sedan blir jag bjuden på middag av mina mentors nior som ska gå vidare till gymnasiet.