Middag hos Anna

Anna och Harry bjöd på trevlig sällskap.

I går tog vi oss tid. Fumlade efter varandras fingrar. Tog stadigt i hand. Bekräftade gamla känslor, hittade nya sidor. Hade goda samtal. Anna bjöd in oss på kvällsmys med middag och godis. Barnen parkerade i soffan, hon och jag vid kösksbordet. I närmare sex timmar pratade vi. Och pratade. På tu man hand. Bara hon och jag. Varför gör man inte sånt här oftare? Det är så himla uppfriskande att var med nån som är bra för min själ. Nån som inte kräver mer än respekt tillbaka. Nån som uppriktigt gillar mej för den jag är. Nån som inte dömer och fördömer. Vi gjorde nya planer, lade upp drömmar, pratade svåra och lätta saker. Anna är en person som kan samtala. Om stort och smått. Kan jag kasta ut Marcelo för en dag och bjuda igen snart tror ni!