Det finns en Gud.

Jag är evigt, evigt tacksam. Tack, tack, tack, tack, tack. Allt har inte löst sej, men det mina böner under helgen handlade om har fixat sej. Jag ska nu göra allt jag kan för att hålla min del av avtalet. Kan inte med ord beskriva hur lättad jag är.  Nu väntar jag på att den värsta stenraset ska lämna mina axlar. Att knuten i bröstet ska lösas upp och att jag kan återgå till den fridfullhet jag hade för några år sedan. Den jag i min stressade jobbsituation någonstans har tappat bort. Det finns en Gud, nånstans däruppe. Mitt ordspråk, Gud hjälper den som hjälper sej själv känns mer riktigt än någonsin. Jag tror jag ska fira med ett dopp i sjön innan jag ska tillbaka till arbetet.