Vad är egentligen djurplågeri?

 Jag blev attackerad av en byracka.  Jag gjorde ingenting, förutom att jag stod stilla och tittade på en kompis. Hunden nådde inte hela vägen fram till mej i sitt utfall, matte höll i kopplet. Med blottade tänder fortsatte han morra och visa tänderna och gjorde några ryck till i kopplet för att komma fram. Jag vet inte om den hade bitit om den nåt hela vägen. Antagligen hotade han bara. Mattes reaktion var att klappa sin hund och säga "bra" efter att hon 
sagt lite urskuldrande till mej att han bara "vaktade" henne. Ehh ursäkta???? När jag började gå framåt och var i rörelse blev hunden lugn igen, när jag stannade, började den att morra. Och matte fortsatte klema med hunden, klappa och säga "bra".... Detta är samma matte som bara några veckor tidigare dissat en granne för "djurplågeri" när hon arbetade med sina hund. Hennes lite större hund skällde och kastade sej framåt mot oss när jag gick förbi med mina hundar.Grannen bad att hon skulle få gå förbi oss flera gånger med sin hund men även att vi skulle passera dem så att hon fick chansen att träna bort lite av sin hunds utfall. Klart att jag och hundarna ställde upp! Hon slog inte sin hund. Hon använda inget fysiskt våld eller gap och skrik. Hon ställde sej emellan, tog tag i hundens skägg och tittade den djupt i ögonen och läste paragrafer: dvs sa med låg röst att hunden skulle låta bli. 
Och hunden blev lite låg, tittade på oss, tittade på matte och slappnade av. Vid nästa tillfälle blev den stel, tittade på matte, fick en godis och ignorerade oss.  Matten till den första hunden, den som senare gjorde utfall mot mej, passerade oss och såg när grannen jobbade med sin hund och uttryckte att djurplågeri inte var tillåtet i vårt land.  Vart kom det ifrån? Visserligen, grannens hund tjöt till när matte tog tag i den. Men mer av förvåning än smärta. Att den första matten ser det som mer djurplågeri än att låta sin egen hane springa halvstrypt dagarna i ända för att den inte kan gå i koppel och göra utfall mot djur och människor, det skulle vara okey, är ju märkligt tycker jag! Ibland undrar man..... Min grannes hund verkar alla gånger må bättre än hennes osäkra jycke! Skulle hennes hund,vid något tillfälle bita mej kan jag lova att jag försvarar mej! Skulle den bita nåt av mina barn..... Då tar jag tag i hunden och och då blir det inte bara paragrafläsning kan jag lova!

Tilläggas bör att två av mina barn har blivit bitna av osäkra hundar. Det har aldrig varit när barnen har umgåtts med hundarna utan när barnen lekt vilda lekar med varandra. Hundarna har varit lösa och i ren osäkerhet  sprungit fram och bitit/nypt till ungarna. Mattarna till dessa hundar har såklart blivit förskräckta och sedan har vi arbetat igenom rädslan. Jag vet att det kan bli fel i samvaron djur/människa, men även djur/djur. Jag har själv en hund som inte tycker om att bli utmanad av andra hanhundar och jag har en hund som är super osäker med andra hundar. Men båda kan jag ha lösa bland andra, för de räknar med att jag löser situationen. De går inte fram till andra och de gör inga utfall.  Det som gör mej arg är att bli kallad djurmisshandlare för att jag söker balans. Medan den hundägaren vars hund som nästan bet mej ser mitt och min grannes sätt att vara mot hundar som djurplågeri och att hon ser sej själv som djuren vän och låter sin hund vara neurotisk utan att ens försöka rätta till det. Istället späder hon på hundens rädsla..... Undra vad som är djurplågeri egentligen????

OBS: Hundarna på bilderna har INGET att göra med texten!