Avundssjuk

Jag är avundssjuk. Och idag blev det så tydligt när jag sa det högt till en tjej i träningsgruppen som jag är avundssjuk på. Det var inte trevligt att erkänna en ful sida. Men så är det. Jag önskar jag vore lika bra som hon. Lika snygg. Lika rolig. Lika...... säker...... eller det kanske var just det hon hon inte var. Men hon känns säker. I min värld har hon de bitar som jag saknar.

I min värld har jag bitar jag aldrig skulle vilja byta ut, så egentligen är jag himla nöjd med mej. Sudda bort 40kg, släng i några fler megabite i minnet och ett ton med djurkunskap så skulle jag vara himla nöjd. Om det är någon som dessutom skulle vilja ge mej ett par miljoner skulle jag inte tacka nej. Just för att jag i grund och botten är nöjd, kan jag erkänna att jag är avundssjuk.

Jag är avundssjuk på Maggan också. Maggan som jag ska gå kurs hos i morgon. Avunssjukan där är för att hon har en sån himla sorglöst synsätt på livet och fantastiskt med hundkunskap, hon ser bara möjligheter.
Jag vill med vara sån!

Min avundssjuka tar inte skepnad i att jag missunnar de jag är avis på. Det är bara det att jag skulle också vilja ha just det där som de har. Jag önskar att jag kunde mer, hade fler knep och fler förmågor. Jag vill bli bättre med andra ord. Min avunsdssjuka är inte positiv. Den kan ibland äta upp mej innifrån och få mej att tappa fotfästet, få mej att sluta gilla mej. I bland får min avundssjuka mej att sluta se det som är bra i mitt liv. Jag slutar se vad det är jag har som är bra. Dessutom är avundssjukan ful.Men jag hoppas den är utvecklande också. Jag hoppas jag utvecklas när jag får ha dem som förebilder.