Lydnadsklass 2 andra försöket!

Tävling idag. Kallt. Blåsigt. Lite regnigt då och då. Dålig natt. Jippi here we come!

Jag tog med mej barnen när jag och Pluto skulle tävla årets sista lydnadstävling för oss. Jag tog vår nya trappa upp till övervåningen och letade rätt på overaller, för det var hiskligt kallt här hemma. Tur var väl det, för ungarna rullade glatt i blötan sen på bruksan i Valdemarsvik!

Först hittade jag inte tävlingsplatsen. Sedan hade jag glömt att dra ut ett nytt medlemskort eftersom det förra har försvunnit, så det blev tveksamt om jag skulle få starta. Strul i nästan 20 minuter om det. Fick tillslut klartecken. Lååång väntan. Pluto lite låg. Det skulle bli paus mellan klasserna så jag gick ner och hämtade Pluto under det sista ekipaget. Då skulle jag ha lång tid att förberedda och värma upp Pluto innan vi skulle starta. Hann uppför backen när de ropade att det var dags för platsliggningen. Inte bra inte bra!!!! Testade att lägga honom utanför plan. Han vägrade. Testade igen. Lade sej litegrann men gick upp direkt. Jag kände paniken komma. Lade i lite styrka i kroppsspråket..... efter sju försök fick jag honom att ligga i tre sekunder innan han flög upp. Inte den bästa laddningen inför tre minuters stilla platsliggning! När vi kommit in på plan och börjat ställa upp för första momentet så såg jag långt därborta hur det samlades vuxna runt mina barn som sprungit ut ur caféterian. De stannade kvar länge, Lilla N försvann och jag undrade oroligt vad sjutton de nu gjort. Men vi blev beordrade att koppla loss hundarna så jag släppte ungarna och tänkte att de reder sej nog... kanske. När det väl var dags att börja så var min röst väldigt myndig när jag beordrade ligg. Han tvekade halvvägs men då fällde jag överkroppen lite, lite och väste: 
-LLLlllllllllli
Han lade sej! Och han låg stilla! 10poäng Yes! Efter platsen rusade jag ut ur plan, slängde upp mina koner, körde ett kort fritt följ, ett läggande under gång och sedan rutan. Den satt som ett smäck. Sedan tränade jag lite mer fritt följ för att få in honom i position innan jag testade uppsitten i fjärren. 

Eftersom jag var så trött var jag inte så nervös att jag kände mej illamående. Och när det var vår tur att gå in på plan hade jag verkligen lyckats känna att nu ska vi ha kul. Han gick för långt ifrån mej i fria följet till att börja med. Och det skyller jag på vår korta uppvärmning. Ju längre in i programmet destå bättre gick han. Han satte sej alla gånger! Hallelulja! Jag kände hur vi kom fel in i liggande under gång, jag tog för många steg och jag såg att han lade sej sent, men han lade sej. Han lade sej! I det läget kunde jag jubla! Vi fick en 8:a.
 Inkallningen gick jättebra. Han satte sej bredvid mej, nära och jag kunde kyssa min hund, men domaren klagade på tempot och gav oss bara 8. Jag är jättenöjd med rutan, men återigen gnällde domaren över tempot och gav oss 9. Det enda jag tänkte på var att han inte var precis i mitten utan lite åt högerkanten. Tempot var det inget fel på enlig mej. Om man nu inte bara räknar bordecollie snabbheten, för den hade han inte idag. Men alla hundar har inte det klippet, nåväl. Apporteringen strulade, precis som förra gången, jag skyller det på mej och inser att de inte riktigt funkar på tävling. Vi får gå hem och träna mer! Hoppet är inget att orda över. Det är ett av de moment jag känner mej säker på att han ska utföra bra och korrekt, även om vi kan slipa på detaljerna så att 9:an byts ut mot en 10:a. Sedan ville tävlingsledaren att vi skulle lämna plan och jag påminde om fjärret. Jag var så nervös inför detta moment. Ligger han så ligger han så stilla. Rör sej inte. Men Ingelas träning har gett resultat. Jag tar det långsammare, jag knixar med handen och Pluto sätter sej! 10!!!!!! 10 poäng!!!!!! Så de två 
moment han inte kunde, rutan och fjärren, fick vi 9 och 10 poäng på. Det är ju galet!

Vi skrapade ihop 169 poäng även denna gång. Och vi vann visst. Pluto fick sin första rosett i sin tävlingskarriär och jag var helt slut. I hemlighet hade jag hoppats på att få 170poäng. Domaren tyckte jag berömde för mycket och gav 7 på helhet, hade vi fått 8 hade jag klarat det målet. Men det kommer vi aldrig göra för från och med nu är det klass tre som gäller. Nya moment, nya mål, nytt år.

Ett litet ps till Maria som blev så besviken på sin runda. Jag förstår din känsla. Inget vi säger kan ta bort den. Jag hoppas bara att du kan se ljusglimtarna när den värsta besvikelsen lagt sej. För vilket härligt energiknippe du har! Och hon är så villig att vara till lags och pigg på att arbeta. Ni var så fina därute även om hon gjorde lite tokigt idag. Och där du är i livet just nu är inte den mest optimala, när allt lugnar sej kommer bitarna falla på plats och ni blir suveräna tillsammans!