Translate

söndag 28 augusti 2011

Hundarnas tävlingsprestation


Att anmäla Pluto till en freestyletävling nu var mest på skämt. Han kan ingenting. Jag har tränat lite för lite för att sätta ett helt program och Pluto behöver belöningar hela tiden. Men jag ville se hur han fixar en tävlingsplats, störningar och att behöva prestera under press. Sen var jag även nyfiken på att se hur han reagerar på min nervositet. Så med ett program i lugnt tempo under en minut tänkte jag bara prova. Jag hade verkligen inga förväntningar på resultat. Vid ett tillfälle tänkte jag att kanske, kanske han kunde få bra poäng OM han presterade bra. Men utformningen av programmet är inte det bästa. Den är rätt ensidig faktiskt, och de poängen är lika viktiga som hur han utför rörelserna. Så den tanken slängde jag ifrån mej och lade fokus på att ta reda på hur han skulle fixa hela tävlings situationen.
Bobbo anmälde jag till tävlingen med ganska gott självförtroende och tänkte att jag skulle få så pass höga poäng så att vi kunde ta vårt andra och tredje diplompoäng i freestyle och att Bobbo skulle erövra en titel. Dessutom var det en HTM-klass så där skulle vi ta vårt andra diplompoäng. Jag åkte till Karlstad för Bobbos skull. Ja, eller mest för min skull såklart!

Plutos debut var långt mycket bättre än vad jag förväntat mej. Han var med, kunde fokusera och presterade precis vad man kunde förvänta sej. Innan allt kom igång var jag lagom road över att ha startnummer ett i Plutos första tävling! Men det gick ju bra och jag var jätte nöjd över min valpiga vovve! 




Bobbo hade startnummer 15. Även om min hejjarklack gav mej applåder när programmet var slut var jag jätte missnöjd. Bobbo presterade inte alls vad jag hade önskat! Om det berodde på mej och min nervositet, som ändå var under schakt, vet jag inte, men det gick inte alls bra. Han var inte alls med mej, och visste helt plötsligt inte hur man gör när man snurrar. Men det gick inte så katastrof så att jag var helt under isen.

Döm min förvåning när Pluto slog Bobbo i första klassen! Jag fick massor av beröm för Plutos program, det var originellt med roliga varianter av rörelser och Pluto hade utfört allting bra. Härligt flyt, gulligt program, härlig utstrålning, var några av domarkommentarerna! Så Pluto fick uppflyttningspoäng. Han får nu starta i klass 2. Trots att han ingenting kan! Bobbo däremot hade för många missar. Den mest svidande kritiken var dock att ... föraren tar bort fokus från hunden.... Det var samma som en domare i Linköping gett kritik för. Vi fick också beröm för många saker, men poängen räckte inte till diplompoäng. Jag var helt stum. Jag var så besviken. Pluto slog Bobbo i sin första tävling! Och det lyfte min otroligt besvikna känsla. Men jag hann knappt andas ut innan de meddelade att HTM-klassen skulle börja. 

Jag hade inte hunnit sminka av mej, inte gått banan. Jag fick panik. Det var meningen att det skulle vara paus och två klasser före mej. Men alla de hade strukit sej, så nu var det min klass igen! Snabbt som attan bytte jag om, gick igenom programmet på plan två gånger innan jag rusade ut och börja värma Bobbo. Åza startade med Ice och jag tittade litegrann. Sedan var det vi. Jag gick ut, klappade igång publiken och så var vi igång. Efter första rörelsen hade jag ingen aning om var jag skulle. Vilka rörelser jag skulle göra eller hur långt det var kvar i musiken. Med viss desperation improviserade jag så gått jag kunde. Den snabba farten tog ut sin rätt, kroppen svarade inte på när jag krävde mer av mej själv så jag rörde mej för långsamt. Bobbo märkte av mina svårigheter och började tveka i rörelserna. Då släppte jag allt. Det var skit samma. Vi körde bara på. På någerlunda rätt ställe hamnade vi i slutpositionen och jag kunde belöna min hund. Jag var helt slut. Kunde knappt andas och undrade varför jag var så slut! Domarna däremot tyckte att vårt program var Kul =0)(fatta att domaren gjorde en smily), ett härligt program med många tempoväxlingar. Så de gav poäng nog för mitt andra diplompoäng! Dessutom vann vi klassen. Äntligen var vi på banan igen. Om åskan började under programmet vet jag inte, men sen vällde den in över oss och tävlingen fick ta ett stopp.






På eftermiddagen var det dags för mina hundar att starta i freestyle igen. Nu fick Bobbo startnummer ett och Pluto 16. Under pausen diskuterade jag med mina medtävlanden vad jag borde ändra på så att jag inte tog fokus från Bobbo. Så med en kvart kvar innan startsignal ändrade jag mitt program, gick in, fick med mej Bobbo på ett härligt sätt och vann äntligen mina efterlängtade poäng. Jag var super nöjd! 





Pluto var lite mer disträ den här gången men skötte sej jättebra. Så ingenting förberedde mej på den chock jag fick när en av domarna diskade oss. På prisutdelningen stod jag och tittade misstroget på domarpoängen, noll, 0.... jag fattade ingenting. Det var den danska domaren som gett poängen på "utförande". Annars hade jag skapliga poäng, den andra domaren gav mej 7.8....... Jag tog ett snack med den danska domaren. Hon hade bedömt att mina vantar på planen var en leksak. Pluto hade nafsat efter dem, väldigt lite, men ändå nafsat mot vantarna vid två korta tillfällen. alltså var vantarna en belöning. Jag köper vad hon säger, även om jag inte håller med. Och jag har lärt mej en läxa. En nyttig sådan. 

På kvällen kom jag hem med två trötta hundar, tre stycken diplompoäng och två placeringar. Det är faktiskt inget att vara missnöjd över!




2 kommentarer:

Anna @ Rocktassar sa...

Men gud!! TACK själv :) JÄTTEKUL att få träffa dig. Så himla trevligt att träffa så härliga och positiova människor som det känns som att man redan känner! ;)

Stort grattis till alla fina placeringar ni fick igår! Ni var en fröjd för ögat!
KRam

Carina & CO sa...

Men vad duktiga ni var Åsa... Grattis igen!!!