Translate

fredag 5 augusti 2011

Ett år med Pluto





Pluto 1 år snart 5 månader



Den här dagen flyttade Pluto hem till oss.
I dag var det ett år sedan Pluto flyttade hem till oss. En smal, smutsig hund full med mask i magen och utan att ha haft ett ordentligt hem. Tack vare ett tillrådligt ingripande av polisen och underbara människor på hundcentret så hade inte Pluto levt idag. För vår familj så började historien med Pluto från en vädjan på FB av Tina Krulle. Sedan dök det upp söta bilder på en rynkig liten valp och en känsla av att jag ville hjälpa den lilla killen att få ett nytt hem. Vi åkte dit och fotograferade. Bilder som jag sedan lade upp på bloggen. Men resan dit blev en vändpunkt för min son. Han blev förälskad i den lilla valpen och några veckor senare veknade både jag och Marcelo. Pluto fick ett ok att flytta hem till oss medan Länsrätten väntade på en överklagan från den förra ägaren. En månad senare var han vår för alltid.

Pluto älskade snön tillslut.
Mager som en sticka i
många månader
Pluto har aldrig varit ett problem för oss. Redan från början kunde han gå utan koppel. Det tog några månader så slutade han gå utanför tomtgränsen. När vintern kom så undrade jag med fasa om jag skulle få börja med täcke och skor på min hund. Men vägrade i det längsta. Några veckor in i vintern så fixade han kylan, och tyckte snön var härlig. Med ungarna var han en dröm och han har aldrig hoppat på våra gäster eller kommit rusande och skrämt dem. Efter fyra avmaskningar var äntligen masken borta från magen och han kunde börja öka i vikt.


Pluto gillade inte sjön i början.
Under det första året har jag jobbat jätte hårt med attgöra Pluto till en artig hund. Det betyder att han inte ska tränga sej fram, rusa över leksaker eller hundkompisar. Han har en tendens att glömma sin omgivning när han ser en matbit, svälja först och fråga sen- menatliteten. Han busar ganska brutalt med Bobbo vilket gör att Bobbo inte längre vill leka med sin nya kompis. Så allt sånt har vi jobbat hårt på. Sedan har jag försökt att träna lite lydnad och agility. Jag tro på Pluto men han är lite vad andra skulle säga trög. Förstår inte, hur man än förklarar. Men så gången efter då har liksom polletten ramlat ner och han gör det man bad om förra gången. Det gör att han är en väldigt rolig hund att träna. Samtidigt är han låg och har haft svårt att klara av tillsägelser eller krav. Då har han satt svansen mellan benen och gått utom räckhåll. Det har vi också jobbat med. Förtroende och konsekvenser. Att få röra på alla delar av hans kropp, klippa klor och andra praktiska saker har också tillhört vardagen för Pluto, precis som det är med alla valpar. Vid åtta månader valde jag att kastrera Pluto-mannen. Han lyfter dock på benet hälften av gångerna när han kissar. 

Plutos matglädje har försatt honom i trubbel ett par gånger. Vetrinären har fått ett par besök av oss och hemmet har fått en del stryk. Trots det har han fortsatt vara mager och jag fortsätter experimentera med foder för att han ska må så bra som möjligt. Jag älskar att träna med min unga kille. Han jagar inte katter och går inte fram till andra hundar om jag säger ifrån. Han springer lös i skogen, simmar, apporterar och leker med barnen. Han är så bra på så många olika vis. Han gillar vårt tempo i familjen, klarar av att vara utan Bobbo och kan ta en slappar dag i solen på altanen om det skulle behövas. Men han är lika mycket med på en heldags träning på bruksan och i sjön när det faller sej så.

Vänner- fläckvis i allafall
Enda smolket i bägaren är de slagsmål som händer mellan mina hundar. Alla varnar mej att det kommer bli värre. Jag fasar för det. Än så länge har det inte blivit några större skador. Men jag vill inte heller att det ska bli det. Pluto är sällan den drivande i slagsmålen. Det är Bobbo som inte tolererar någonting av sin fyrbenta vän. Slagsmålen utlöses av leksaker eller mat till 99% av gångerna. Då är det missförstånd om vems godisbit eller vems leksak det är som orsakar gnistan som tänder elden. Och oftast varar lugnet runt 6 veckor innan de ryker ihop igen. Pluto är nu både större och starkare än Bobbo och även om Bobbo är den som gör mest "fel" är det Bobbo som alltid kommer i första rummet. Upphör inte bråken kommer den här familjen bli väldigt ledsen.

Reaktionerna från omgivningen har varit varierande. Men mestadels positiva. Jag får ofta beröm för att han är snygg och för att han är väluppfostrad. Mina ambitioner med Pluto är att klättra till de högre klasserna i freestyle, agility och lydnad. Men det är han själv som sätter villkoren för vad han vill pyssla med. Det ska vara roligt att vara hund i den här familjen. Han har smygstartat en blåbärsklass i agility och om ett par veckor gör han premiär i freestyle. Jag förväntar mej inga resultat det här året, eftersom han är lite sen i utvecklingen. Ingen snabb Bobbo, här inte. Men det gör å andra sidan ingenting. Istället hoppas jag att han blir stabil i momenten och att vi ganska snabbt avancerar uppåt lite i klasserna. Huvudsaken är att Pluto mår bra i vår familj och att vår familj mår bra av Pluto. Ett rikt hundliv mäts inte i antal titlar utan antalet dagar man går till sängs med ett leende på läpparna. Jag älskar Pluto. Det gör vi alla i familjen. Och vi är himmelens nöjda med vår lilla toking!




Pluto idag. Ett år efter han kom.





Pluto 5 månader ny och
hemma hos oss.

1 kommentar:

Linda, Inez, Drömma sa...

Vinterportärttet är bara sååå ljuvligt :)
Å ja Åza, du har jobbat som en tok med honom och han är väldigt väluppfostrad och fin! Grattis till både det och till första året!