Translate

söndag 22 maj 2011

Tack min kropp

Jippi, den funkar så smått igen - kroppen!
Jag kan sätta mej i bilen. Jag kan köra min bil. Jag kan till och med vrida på huvudet för att se efter andra bilar när jag kör. Jag kan sitta och äta. Jag kan torka mej när jag bajsat. Jag kan bajsa.


Jag kan gå en promenad. Laga vår mat. Träna mina hundar och leka med våra barn. I dag har jag klippt gräsmattan. Tack snälla för det.


Nu kan jag krama mina barn. ha sex med min karl, sitta i soffan, sitta på en stol och vända mej om när jag sover. Mitt hår kan jag tvätta själv, mina fötter likaså. I affären kan jag dra vagnen, packa mina varor och bära ut dem utan problem. Jag kan stå på ett ben, vingligt som få, men jag kan! Hurra! Kroppen känns smidigare, det är lättare att röra på mej och vissa dagar kan jag vara utan mina skenor på händerna. Nu kan jag faktiskt köra en del av balansövningarna på Wii utan skor. Mina hälsporrar tar inte längre död på mej.


Min kropp börjar läka sej. Börjar hitta en rytm. Vissa illavarslande tecken finns där än. Och jag hoppas att de inte betyder att ett nytt hugg är på G. För bara ett par veckor sedan var sakerna jag nyss skrivit inte självklara. För en månad sedan var de omöjliga. När det gör ont längtar man efter den dag man kan göra de enklaste sysslorna. När den dagen kommer har man liksom glömt bort att det nyss inte gick. Jag vill stanna upp. Tacka min kropp för att du reparerar det som  skadar mej. Det jag skadar dej. Vi har en lång resa kvar till målet. Men vi tar oss dit. Det är jag säker på.

1 kommentar:

Ann sa...

Jag sliter oxå med en hälsporre...AAAAAAAAAAAAAAAAAAJjjj vad onte det gör=(