I dag gjorde vi tävlingsdebut.Bobbo och jag. Årets första agilityprov. Vi var ute i Kulefall och vädret ömsom tappade vatten, blåste och värmde oss med strålande sol.
 |
| Neli, Bobbo o Pluto i vårt tält |
Första starten var i agility. Banan var ganska enkel. Och det gick fort. Hopphinder, kontaktfält, tunnlar gick bra. Jag kände mej lugn, sansad och Bobb var med mej. Så går han ur slalomen. Trots att jag hjälper honom. Men jag såg var och rättade bara till felet innan vi fortsatte. Fem fel gick vi i mål med. Och en del borttappade sekundrar. Men jag var så nöjd. Det kändes så bra. Ja förutom att kondisen inte är på topp och att mina 500kg var väldigt jobbiga att dra runt på i loppet. Jag måste banta!
I hoppklassen såg jag precis vad jag skulle göra. Men visste också att jag inte skulle hinna med Bobbo. Så plan A och B skrotades och ändrades igen när jag såg att Milou smet in i tunneln från vår ursprungsplan. Likaså i det här loppet kändes det jättebra. Han var snabb, lyhörd, med mej. Det kändes inte stressat. Tills han gick ur slalomen. Två gånger. Jag rättade till och fortsatte. Fem fel igen. Många förlorade sekundrar. Vi kom på en fjärde plats och vinnaren hade 10 sekunder till godo på oss...... vi har en del att ta in med andra ord. 
Jag är så jättenöjd med både Bobbo och mej idag. Det var en bra debut. Det har skapat mer glädje och lust till att kämpa lite till. Lite mer. Kanske till och med lust att börja banta (ha ha som OM det skulle funka !!!) för att bli lättare i kroppen och snabbare i benen. Kroppen känns jättebra. Och DET är ju positivt. Snart är et dags igen för ännu en tävling. Och tills dess ska vi träna slalom!
Foto: Emma Neli och jag. Tack snälla för att ni fotade mej och min prins!
3 kommentarer:
Tack för att jag fick vara med! Det var jättekul att få se en tävling "på riktigt", jag har bara sett detta som pausinslag förut. Visst att detta var en liten tävling men jag förstår nu charmen, värmen gemenskapen... det var riktigt kul när alla känner alla, hejar på varandra, tipsar varandra och att alla är välkomna trots färg, form och storlek och det gäller även hundarna... ;-) Det var precis detta som gjorde att jag fastnade för western ridningen för 20 år sen... hmmmm ska det bli en hundmänniska av mig nu då?? Det återstår att se! Men tack för en härlig dag och mumsiga pannkakor. Kramelikram kusin vitamin
Härligt Åza att det kändes bra och att ni hade en härlig dag. Hoppas vi ses mer på tävlingsbanorna framöver. Vi kanske skulle kunna sporra varandra att tappa lite i vikt (hur det nu ska gå till?)
Kram Lotta
Haha ja jag känner oxå att det skulle underlätta om man tappade en sisådär 400 kg....;)
Du får hänga på mig och Annette på våra promenader mot ett bättre flås.
Skicka en kommentar