När livet känns som mest pressande och jag känner att jag inte kommer undan så finns alltid en viloplats för själen 100 m bort. Där kan jag tanka batterierna. Hitta tillbaka till stillheten. Tillbaka till den jag vill vara. I morse gav jag mej den gåvan. Jag gick ner till vår sjö för att hitta friden. Hundarna lekte i vattenbrynet. Pluto till och med simmade lite idag! Bobbo simmade ut om och om igen. Det var soligt, lite disigt men varmt, varmt, varmt. Det slutade med att jag också klev ner i vattnet med fötterna. 
Jag älskar att vara barfota. Mina fötter är fula, men jag blir lycklig över att vara bar och svart om mina sulor. Tyvärr har jag inte kunnat vara det sista året eftersom mina hälsporrar inte försvinner. I stället går jag dygnet runt med skor. Helst foppatofflor som minskar inflammationen. I dag i sanden och med det svalkande vattnet runt mina känsliga fötter var jag totalt lycklig. En stund. Bobbo och Pluto skuttade av vild glädje och det var så skönt att börja en dag på det här sättet. Jag har varit lugn hela dagen. Nu som först kommer ångesten, magvärken och olusten tillbaka. Jag ahr en del att göra, så att säga. Även denna natt lär bli lång.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar