Gnällinlägg

Fredagen som brukar vara en rätt bra dag för mej var rena terrordagen. I allafall andra hälften. Så sabla ont från nacken och ända ner i svanken. Det blev lite mycket igår. Jobbade över ett par timmar, och under judoträningen med Lilla N. kom hon i fullfart och kastade sej över mej. Sen var det slut på den träningen. Nacken och skuldrorna gjorde mej illamående. Jag ville lägga mej ner och gråta. Men det var bara att bita ihop och se trevlig och positiv ut. Underbara Marcelo dammsög när jag kom hem och hade fixat mat. Så jag åt, satt pliktskyldigt i soffan under "så ska det låta" innan jag gick och lade mej. Nu under morgonen har jag kunnat sitta i massagestolen i två omgångar. Jag är inte döende, men huvudvärken och illamåendet är inte riktigt att leka med. Nu längtar jag till fredag när naprapaten ska lossa på låsningarna jag har. Föresten så ringde läkaren igår och vill göra en neurologisk undersökning på hela min kropp. Han var inte riktigt okey med hur jag reagerade sist. Så dit ska jag också nångång snart. Kan jag nångång få vara smärtfri, normal och fungerande? I bland är det faktiskt riktigt jobbigt att dras med all den här skiten. Hälarna, händerna, ryggen, hormonskiten.....jag tröttnar ibland. Och ibland är just nu. Alla har vi våra kors att bära, jag har det väl inte värre än nån annan. Men det är ingen tröst när man faller i gropen. Men i morgon ska jag vara positiv igen. Nu dags att förbereda frukost, åka och träna hundarna, storhandla, städa och sen kommer Anki och Hanna på besök. Det finns en del att se framemot idag med andra ord. Det blir nog bra idag med.