Idag är egentligen ingen dålig dag. Men det är ingen bra dag heller. Jag är jätte deppig. Nere. Under isen. Jag blir alltid sådan när min energi tar slut. Det är som lågan slocknar. Det finns inget kvar. Inget att ösa ifrån. Inget att hämta mer. Det är svart. Men det borde inte vara det. Har inte gjort nåt speciellt. Sovit dåligt kanske. Vaknade med ryck halv fyra i morse helt säker på att Pluto hade diarée i köket. Naken kastade jag mej upp, vräkte upp altandörren och ropade på min sovande hund som hade legat vid min sida. Yrvaket tittade han på mej. I min färd ut till köket hade jag inte ens märkt att jag hoppat över honom. Diaréen var nog bara en fis. Illaluktande, men bara luft. Jag gick och lade mej igen. Somnade helt otroligt om. Vaknade med panik säker på att Lilla N höll på att dö. alternativt kissade ner min säng. Hon sov som en stock men gick motvilligt med på att gå och kissa så tidigt på morgonen. Vi har numera inga blöjor kvar här hemma. Och efter ett års grälande beslutade hon i förra veckan att aldrig mer använda blöja. Så vi kör på det. Än har inga nattliga olyckor hänt. Men de kommer snart. Dagtid händer de varje dag. Speciellt om hon varit på dagis. Men det förklarar inte min deppighet. I ren skär panik åkte jag till affären vid halv sju på kvällen, med barn och hundar för att köpa choklad. Jag var bara tvungen att ha. Ungarna protesterade inte. Sen hälsade vi på Marcelo som hjälpte Emnir med trapp räcken innan vi möblerade om barnens rum. Det började med städning och slutade med total ommöblering och köttbullerullande. Nu har pottsorkarna somnat. alla utom jag. Borde plugga. Men måste hämta kraft och energi. Har massor att skriva. Ska vara klar snart. Har ren skär panik. Borde jobba men det blir liksom bara skit av det. Så så måste jag göra om. Bättre att göra rätt från början. Men hur? Jag hatar att hamna här. Vill vara glad. Tacksam.
Får vara det en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar