Grisen är död

Min ständiga följeslagare på jobbet, Grisen, han som alla elever i förälskat sej i har idag efter en hård kamp dött. När det var jobbigt på lektionerna, när någon behövde en tankepaus eller när de ville berätta något så var de Grisen de närmade sej först. De tryckte på hans mage så att bajset putade ut där bak. De skrattade och kunde undvika ögonkontakt. Inget i min profession har fått mej så nära eleverna som grisen ha gjort. Han var en riktig ice-breaker. Men idag efter en lite för hård närkamp så dog han. Jag kommer hålla vaka på torsdag. Kanske kan jag fota från den. Tänk att en så liten grej kan ha så stor betydelse. Men det hade han faktiskt!