En promenad i parken

Pluto gör sej redo för en promenad i mörkret

En promenad i parken. Tyst sällskap. Pigga ögon möter mina. Förväntansfulla. Glada. Tillsammans, alltid tillsammans. Min grabbar och jag. Sida vid sida. Det arga gnager och bråkar. Pulsen ökar, men ilskan mildras. Rörelsen framåt. Samarbetet oss emellan. Det läker inte det onda, men det mildrar, som en bra värktablett. 

Hundarna är lösa. Mörkret är mörk men artificiellt ljus lyser ändå upp. En stubbe blir ett hinder att undersöka. Hoppa över, sitta på, sätta en till. Mina hundar håller mej grundad. De håller mej på rätt spår. De är så lätta, men ändå så svåra. En människa möter oss. Bobbo går närmast, Pluto går ytterst vid min vänstra sida. De tittar knappt. De vet vad som gäller. Vi är vänner. De känner mej. En runda tillsammans i en mörks park, tänk attt så lite kan göra så mycket. Jag älskar er!