Inte frisk

I morgon ska jag till läkaren. Jag är lite nervös. Mest för att inte bli tagen på allvar.  Jag är rädd för att han ska säga som de flesta andra att allt ser bra ut och inte kunna komma med svar. Ta några prover till och sen händer ingenting. Jag har fajtats med sjukvården förr. Jag tycker inte om att beskriva alla mina tillkortakommanden. Jag ser hellre allt jag faktiskt fixar att göra. Men jag kan mindre och mindre. Snart kan jag ingenting. Och dit vill jag inte, till Landet Ingenting. Tanken är att jag ska kunna vara i stallet, kunna ta mina cykelturer, starta ett cykellopp detta år, kunna träna mina hundar och jag drömmer också om att tävla Pluto igen. Men det beror mer på honom än på mej. Jag kommer aldrig ta mej till ett SM med honom, men jag drömmer om att finnas med i startlistan och göra en bra tävling. Jag drömmer om att orka vara jag igen. 

Jag cyklade innan snön kom tillbaka. Delvis för att jag saknat att cykla, men mest för att jag visste att priset för att gå en längre promenad med hundarna skulle vara för högt. Jag skulle ha för ont. Så jag cyklade långsamt med båda hundarna lösa. De bestämde takten, eller Pluto bestämde takten. Det tog en evighet. I början ville han springa brevid cykeln, men sen drog han på när det gick för långsamt, men jag fortsatte ta det lugnt. Efter 1.5km började han sacka efter. Men steget var kvikt och piggt. Han haltade ingenting och vi gick på en del ställen, cyklade på en del. Det blev ingen träning för mej, bara lite uppåt puls i några få backar. Men jag hade heller inte onaturligt ont efter vår tur. Det har gått två dagar efter vår cykelfärd. Snön har kommit tillbaka. Pluto är stel 
när han legat ner, haltar av gammal vana. Men så fort han gått ett par steg eller när vi rör på oss försvinner hältan och steget är lite längre. Klart han fått träningsvärk. Kanske känner han av skadan. Men hundarna var glada efteråt. Pluto behöver träna upp sina muskler och bara jag inte förivrar mej och belastar honom hårt för snabbt nu så tror jag att han kommer bli bättre. Så har det varit hela den här rehabresan. Träna-halt-bättre. Träna- halt-bakslag-bättre. Men jag tycker det är hemskt att jag måste överväga hur jag ska träna mina hundar för att kroppen inte räcker till. Att det gör ont på onaturliga ställen- rumpan, korsryggen, axlarna, handlederna, hälarna. Sedan kommer huvudvärken. I morgon ska jag gå till doktorn och säga att jag är för sjuk för att vara frisk, men jag är för frisk för att bli klassad som sjuk.
Gör nåt åt det. Gör mej frisk nog att vara frisk!