En gång träffade jag en läkare som hette Vera Störgren. Hon såg ut som sitt namn. Jag undrade hur hon skulle kunna hjälpa mej. Hon blev min hjälte sen. Läkaren jag träffade idag hette Dan tror jag. Helt normalt namn... men..... helt normal???? Nja? Han blundade när han pratade. Han hade de mest konstigaste teorierna och var.... lustig. Han ansåg att motion var helt onödigt. - Ät en sockerbit och spring en mil, kroppen är ju bra konstigt konstruerad, sa han. Så motionen kunde jag strunta i, det är väl kanske bra för systemet och ha lite muskler men annars är det inget bra med motion...... tror jag har en kompis eller två som skulle älska hans kommentar. Nåväl han har beställt röntgen till nacke och rygg. Han gav mej någon medicin till öron och till eksemet i hårbotten. Sedan hade han den mest lustigaste teorin jag hört när det gällde att få mej att minska i vikt. Han erkände själv att det var så konstigt att dietisterna blev arga när han sa det. Men tydligen har det snappats upp på Sahlgrenska eller Karolinska sjukhuset och en studie har påbörjats. Teorin hade han fått från sin fru. Låter inte vettigt men jag ska prova. Eftersom min kropp är lika galen som hans teori så är det väl bara att prova. Jag börjar på måndag. Måste införskaffa en våg. Att ha med. Alltid. All mat ska nämligen vägas. Hela tallriken upp på vågen. Spelar ingen roll vad det är för mat. Allt ska vägas och sedan ska jag äta mindre mat i vikt. Jag som hatar allt sånt. Men jag ska ge det en chans. För som han sa
- Det finns ingen som kan hjälpa dej med det. Sedan kliade han sej i huvudet och sprang ut och slog på nätet om mina konstiga menstruationer. Kom tillbaka och sa att han behövde tänka. För vem skulle han skicka mej till - Det gäller ju att hitta nån som är intresserad, annars händer ändå inget. Sedan försvann han. Kanske kommer också han bli min hjälte? Just nu känns allt bara konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar