Träning kräves!

Förra veckan har inte varit rolig för dogsen. Jag har knappt orkat göra någonting med dem. Och det märktes på dem. De gick mej i hälarna hela tiden, de var i vägen, stod och stirrade på mej och alla andra.... de var totalt uttråkade med andra ord. Och asjobbiga. För att råda bot på det tog jag med dem på en runda i skogen. Sökträning uppåt stod på schemat. Jag vill ju att Pluto ska börja tänka rymd och inte bara fisk. Bobbo är inte helt supersäker på uppåt han heller, men visst klarar han det mesta jag utsätter honom
för. Eftersom jag fortfarande var matt blev det lätt träning för mej och lite tuffare för hundarna. Jag gömde helt enkelt saker i träden som vi gick förbi, utan att hundarna såg något. Sen fortsatte vi framåt och efter ett tag skickade jag dem några meter från stigen. Pluto arbetade superbra. Han har inte den starkaste näsan, men han ger aldrig upp. Jag älskar att arbeta den hunden! Han gick längre ut än han någonsin gjort och han kopplade jättesnabbt att han var tvungen att tänka om. Några gånger bad han om hjälp, men han fick ingen och då löste han uppgifterna på egen hand. Och han blir så lycklig när han lyckas. Gladast i hela världen. Gud vad jag hoppas att vi klarar den pärs vi går igenom och att vi får behålla honom många år till som arbetande hund!




Han är så fin min son.

Bobbo är inte inne i sin fräschaste period, men det märks inte ute i skogen. Men jag tog det ändå lugnt med honom. Han är gammal, men han har sån livsglädje och att se honom arbeta, det är ren... poesi! Han är så effektiv, kopplar direkt på sökhjärnan, kollar vind vänder nos och tar kortaste vägen. Klart får hand et jobbigt han med ibland, och just nu utmanar jag honom inte som mest. Men de övningar vi gör passar hans åldrande kropp och hans unga sinne. Jag hoppas han bara har en dålig period just nu.
Bakbenen är inte lika starka som vanligt. Han lägger sej oftare ner och är inte alls med inomhus som förut. Ute märks fortfarande ingenting. Där far han runt så inte ens Pluto orkar hänga med. Och näsan är alltid påkopplad för att hitta intressanta dofter. Idag när jag gick i det sedevanliga mörkret undrade jag hur länge jag får behålla min äldsta son. Jag bad att få minst två somrar med honom till. Somrarna gillar han mest. Få bada i sjön, jaga en katt eller två, ligga i solen och njuta av värmen, gå skogspromenader och köra apportering bland hoppande grodor. Visst gillar han alla årstider, men speciellt sommaren när han är ute 20timmar om dygnet. Idag när vi gått vår promenad släppte jag in Bobbo. Jag tränade inte honom idag. Jag vill att hans kropp ska få röra på sej men inte överansträngas nu när han är lite risig. 11år. I år blir han 12. Måtte han bli i alla fall 12 år! Min följeslagare som alltid ligger nära mej. Nu här bredvid stolen, väntandes på att vi ska gå och sova. Han är med mej på toa, i sovrummet, i vardagsrummet, i köket, han följer mej hela tiden. Mi compañero.

Pluto tränade "ut" kommandot idag igen. Eftersom det är mörkt har han lite svårt att se var grejen ligger, och då vill han gärna söka. Det kommer bli bättre när vi kör i ljus. Men jisses vad taggad han var! Och super kul. Allt är superkul om man får vara med matte, tycker Pluto. Han älskar att tränas! Vi höll faktiskt på rätt länge. Kanske straffar sej det i morgon eller så. Vi får se hur benet reagerar. Men jag som också har en taskig kropp vet att ibland behöver huvudet ha mer kul än kroppen pallar för att livet ska vara kul. Dessutom fixar han mer belastning just nu. Just nu. Min älskade lilla vän, hoppas allt blir bra!