- jag föredrar kallblodsliknande hästar.
- jag är inte lika höjdrädd längre - törs sitta på höga hästar.
- ryggen BLIR bättre, jag inbillar mej inte!
-jag är mycket mer harmonisk när häst finns i mitt liv igen.
- jag har aldrig trivts så bra på en ridskola som jag gör här!
Jag red Zack idag igen, jag gillar nog Zack mest. Idag tränade vi framdelsvändningar. Jag är ringrostig, får inte ihop kordinationen, jag är verkligen inte den bästa ever och jag vet om det och blir lite feg i min ridstil. Men jag tycker det är så sabla roligt och jag mår väldigt bra både själsligt och kroppsligt.
Det där rastlösa, nästan panikartade känslan jag hade innan jul är nästan helt bortblåst. Jag börjar få en balans mellan det akademiska och djuren, precis det jag eftersträvat. Jag säger alltid att Gud hjälper den som hjälper sej själv. Jag beslutade att börja rida för att jag så desperat längtade efter hästarna. Bara någon vecka senare hittade jag Geisha och helt plötsligt fylldes livet av häst. Jag tog saken i egna händer och då kom resten av bara farten. Ett gott råd från kusin Annelie var det som gjorde att jag kollade annonsen om medryttare, och nu sitter jag här. Inte med egen häst, det har vi inte pengar eller tid till, men väl med hästar.
Dessutom är Pluto mycket bättre. Vi var i skogen idag. Han var i stallet igår, vi har tränat en del och han är positiv och glad. Bobbo råkade hoppa över honom och de krockade men de viftade lika glatt på svansarna som vanligt. Så inte bara är jag ute med hästarna, mockar osv, jag kan äntligen börja använda min hund igen. Jag kan ta riktiga promenader och det börjar bli ljusare. I like it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar