Mirakelbäbis

Han ligger ihopkurad som en liten boll i pappas knä. Den långa luggen hänger ner i ögonen. Munnen trutar lite. Han andas tyst med slutna ögon. Sover tryggt. Vår lille kille, som blivit så stor. Snart 7år. Vår mirakelbäbis. Han som aldrig skulle komma. Han som inte skulle kunna bli till. I dag är han en artig, busig kille med fotboll i hela kroppen, pysslig, snäll och otroligt tjurskallig. Han har varit med en kompis på Busfabriken och McDonalds idag. Han har vänner, han är smart och framåt. Han är allt jag någonsin kunnat önska i en son. Han kommer alltid vara min lilla kille. Jag minns hans födelse och första månader så klart att jag nästan kan känna honom i min famn och känna doften av honom. I dag har vi honom för oss själva. Tjejerna sover borta. Bara jag, Stora N och Marcelo i huset. Ovanligt. Varmt. Kärleksfullt.